Skönheten med "-do" vägen

Det är inte bara för att jag är uppvuxen i japan som jag fascineras av den japanska kulturen. Utan det finns någonting i deras kultur som jag uppskattar och har stor respekt för och det är hur de lyckas med konstarten i möten. Lyckas finna harmoni i möten mellan väst och öst, mellan gammalt och nytt , mellan religion och religion, mellan storm och stillhet.

Hur kontrasterna vävs in i varandra och bildar ett vackert sidenstycke.

Hur är detta möjligt? Jag tror att hemligheten bakom detta hantverk som skapar detta vackra sidentyg är ”-do” =vägen.

Shodo betyder  ”Skriftens väg”

Judo  betyder    ”Den mjuka vägen”

Kendo betyder  ”Svärdets väg”

Kyudo betyder  "Bågens väg"

Kodo betyder    "Doftens väg"

En av livets största lärdom som vi ständigt behöver bli påminda om är att uppskatta vägen till målet. Att uppskatta och njuta av processen. För när vi når målet ja då är det slut. Då är det över.

Inför "-Do" vägen kan jag känna en stark känsla av estestik och harmoni. 

Så vackert att en handling är en väg till harmoni.

Men  vad menar man med ”-do” vägen och vad vilket syfte har ”-do” vägen?

Genom dessa konst arter såsom kampsport, kalligrafi mfl  övar individen upp vägen till självkännedom, harmoni, balans, stillhet, närvaro,skönhet och inre kraft.Så genom detta tränas individen ständigt i sin andliga, mentala och fysiska kraft.Människan får inre och yttre styrka, kontraster blir inte motsättningar för japanen som inom sig kan vila i sin egen stillhet och på så sätt hantera de kontraster som väver ihop den Japanska sidenstycket. 

Sakura - vårens blomning

Det är vår nu. Igår tog jag en långpromenad i Lund. Vid Gamla kirurgen stod körsbärsträden i blom.
Så vacker, så fridfull, så bekant och så vemodigt.

Sakura 

Sakura - körsbärsträden är för mig en symbol av själen i Japan men också min själ. Att samtidigt känna lycka men ändå känna vemod. Så har alltid våren varit för mig. En känsla av bubblande vårrus men också en vemod.

När Sakura blommar är det glädje, ett tecken att nu är våren kommen. Jag växte upp med tre stora vackra körsbärsträd i vår trädgård. Men ändå när blomingen började då var det dags att bege sig till Meji Park för att uppleva vårens ankomst. Alltid vid dessa tillfällen fick jag klä upp mig i kimono.  I Meji Park var fylld av människor i alla åldrar och stämningen var underbar. Det var som alla verkligen tog tillvara då lyckan av   våren var här. Vi hade några hållpunkter på vår promenad i Meji Park. Först gick vi genom Tori porten. Den shintoisktiska porten som symboliserar att nu träder man in på en helig plast. Den andra hållplatsen var dammen med guldfiskarna  som glittrade i sina starka färger mot mig. Och allra tillsist besöket vit templet.
Runt som kring oss, som en trygg famn så slöts sig körsbärsträden om oss.

Några dagar efteråt börjar blombladen färga marken i vit och rosa färg. Så kort är träden i blom att det var verkligen viktigt att ta tillvara på när de blommar.

Därav så symboliserar Sakura på själva livets väsen, att hur kort livet är och hur viktigt det är att ta tillvara på det när livet blommar precis som när Sakura blommar, en vemodig visdom.

Så njut av våren, njut av Sakura och livets vackra blomning.

 Sakura - Japanska själen

Språket – ett verktyg, ett självklarhet, en rättighet, ett maktmedel

Jag känner mig ny förälskad.

Jag har upptäckt en dold skatt hos mig själv.

Jag har upptäckt min röst

Jag har upptäckt vilken kraft som finns i min resonans

Jag är ny förälskad i min ny upptäckta skatt - min röst

Jag deltog i en workshops med Maria Baczynski från Voiceinvestor i onsdags och det var en helt fantastisk upplevelse.

Vi fick ligga på golvet, avslappnade och gjorde olika ljudövningar.

Jag var fri och lät mig bara föras genom övningar med Marias instruktioner

Och jag upptäckte vad som kom ur mig.

Förvånad och lite tagen över vilken ren och kraftfyll resonans  som fanns inom mig.

Varför det inte kommit fram tidigare har sin förklaring och som jag vill dela med dig, kanske får det att förstå dig eller för att du kanske bättre förstå andra i din omgivning. Jag är väl medveten om att min  resa i min röst, mitt språk och resonans är jag inte ensam om.

Men jag har äntligen fått förmånen att ta makten över min röst, som en viktig komponent till språket som sin tur är ett verktyg i livet, ett maktmedel för dig för att skapa ditt liv, ett maktmedel att fungera i vardagen. Ja maktmedel klingar kanske inte vackert. Men maktmedel kan användas även att gynna för det goda i livet. För att stå upp för dig själv, dina  nära och alla människor.

Visst är maktmedel ett ord som är provocerande men om jag säger istället empoverment hur känns det då?

Hur som helst så innan jag berättar om mitt språkliga resa som har hämmat mig att använda mitt förråd av röstresurser och språket, men också hur jag har lotsat mig själv att övervinna de motgångar (jag har vägrat att bli tystad) så vill jag gå tillbaka till workshopen med Maria.

Att få höra att jag har min röst som är ren och klar och  som jag kunde lätt bli sångerska kändes rätt smickrade. Även om jag inte tänker i de banor så blev jag medveten om den kapaciteten jag fått insikten om och som kan användas på många andra sätt både till förmån för mig och mina medmänniskor. 

Kanske i mitt nästa liv satsa jag på sångerska på la Scala i Milano såsom min mammas moster Lidia i början på 1900 talet.

Men nu till min röst och språkliga resa som jag önskar att det kan vara ett exempel för att skapa  förståelse för vikten till varje individs rätt till ett språk som gynnar emprowerment.

Jag föddes in i ett två språkligt hem, med svenska och italienska. När vi flyttad till Tokyo kom två till språk in i familjen, japanska och engelska.

För mig som litet barn på 2 år blev det för mycket så jag slutade prata. Och det var nog klokt beslut. Det var nog då jag övade upp mitt icke verbala språk. Lyssnade in och iakttog omgivningen. När jag så småningom började prata då behärskade jag  tre språk, italienska, japanska och engelska.  I vår familj användes svenskan bara mellan min bror och min pappa. Pappa pratade med mig och min mamma italienska. Och engelska var en självklarhet eftersom jag gick en engelsktalande skola.

Så kom denna ödestidagde dag då mitt liv skulle få en annan vändning och starkt kom att påverka mig resten av mitt livs väg. Beslutet var fattad av mina föräldrar att vi skulle flytta "hem" till Sverige, deras hemland men för mig ett främmande land. Vi åkte till Sverige med fartyg vilket innebar en lång resa. Under denna resa fattade min mamma ett klokt beslut men förutsättningarna var inte det bästa. Min bror som var tonårig skulle varje dag undervisa mig i svenska för mig. Min bror som tonåriga hade lust med allt annat än att sitta och undervisa sin lillasyster. Jag som sörjde att jag  mitt hemland och tvingades till ett nytt land hatade dessa språktränings stunderna. Mamma hade skaffat en bilderbok med text som min bror skulle läsa för mig. Boken hette Hästen som gick vilse i staden. Varje dag bråkade jag genom dessa lässtunder och min bror slog mig en och annan gång. Vi led båda två på olika sätt. Stackars oss. Boken har följt mig hela mitt liv fram till 2009 då jag flyttade till Lund. Boken hade så negativa energier att jag kunde inte slänga den. Jag begick en handling som var nödvändigt men som var normalt mot mina värderingar, jag begick bokbränning. Trots att det striden mot mina djupa värderingar så var det var befriande, jag kunde släppa de negativa energierna som boken bar på, de gick upp rök.

Tillbaka till min resa, väl i Sverige började skolan. Att vara annorlunda och inte kunna tala för sig tog kraft från mig. Jag var tvungen att bli hårdskinnad, jag blev en liten tjej som blev kaxig och bråkstake. Lärde mig svenska men engelskan som jag behärska tog inte lärare tag i skolan. Jag fick börja på nybörjar nivå trots att jag behärskade engelskan flyttande. Resultatet blev att jag tappade intresse och gick ut med en 2 i betyg. Vilket slöseri av skolan. Det inte så konstigt att jag alltid ifrågasatt skolan och hela utbildnings systemet. Under mellanstadiet var svenska katastrofal så de satte min på svensk kliniken på en högstadie skolan . Jag skulle alltså själv lämna min mellanstadie skola och gå iväg till en högstadie skola och där skulle jag undervisas i svenska. Jag var rädd. Men man tog inte hänsyn till det, ingen vuxen lyssnade på mig och mina behov och önskemål. Och därför fick jag ta till med värre medel för att bli hörd. Jag fick börja sabotera undervisningen. Störde och bråkade mig igenom lektionerna. Jag kan väl nu säga att jag igentligen tyckte synd om både läraren och de andra eleverna men vad skulle jag göra, de gav mig inte andra alternativ. När det tillsist blev hållbart kallades föräldrarna till möte. Jag skickade pappa och bad honom att meddela skolan att jag inte lär mig något och för de andra eleverna så låt dem få lugn i klassen genom att låta mig sluta. Skolan gick med på det tillsist men på ett villkor som jag idag häpnar när jag tänker på det. Nästa övertramp skedde läraren och skolan förbjöd mina föräldrar att prata italienska med mig. Skolan fråntog  mitt modersmål. Tack och lov så vägrade mamma det.

Min barndom och skolgång har kantrats att språklig motgångar. Med andra ord skulle man kunna säga att skolan menade väl men de utövade maktmissbruk. Jag är helt övertygad om att om man hade haft en dialog där jag också hade fått göra mig hörd så hade mitt språkliga skolgång sett annorlunda.

Trots eller kanske på grund mina motgångar har jag varit medveten som hur starkt verktyg språket är, och jag har vägrat att den rättigheten skulle fråntas från mig, jag har funnit andra kanaler genom bland annat genom att behärska icke verbalt språk, genom att funnit skrivandet som redskap. För mig är språk och att få göra sin röst en självklarhet, varje individs rättighet Därför är jag övertygad att det är av vikt både på individen och samhälls plan att alla bosatta i Sverige ska kunna behärska svensk men lita viktigt är det att få ha rätten till sitt modersmål bland annat genom modersmål undervisning

Maria lotsade mig under workshopen  att använda mig av min italienska expressivitet  och det har funnits i mig en gång i tiden men när jag i unga år gång på gång fick negativa kommentarer så stelnades min röst, kroppsliga och resonans expressivitet och passion. Men genom att skriva har jag haft möjlighet att få utlopp för min språkliga passion och uttrycksfyllhet.

Min historia kan du använda sig på många olika sätt, du kan få förståelse och empati för sorg som kan drabba någon som fråntas en röst, ett språk.  Men du kan även använda min historia som inspiration till olika vägar man kan gå när man fråntas ett verktyg ett viktigt verktyg som ska vara självklart för alla att få ha. Men framförallt kan du använda min historia som inspiration för att ta för dig din rätt till din empowerment.

Sist vill jag avsluta med att säga att få lov att bli ägare till ditt språk, din röst och din resonans är aldrig försent. Under nästa läsår börjar jag att studera mitt barndomslands språk- japanska.

Samarbete med musiker Per Sandberg

Per är klassisk violinist som har arbetat i över 20 år i Norge bland annat i Norska Radiosymfonikerna. Med sitt musikhantverk och kompetens ser han möjligheter att prova sig fram att gå andra vägar utöver det traditionella klassiska musikvägen. Därför var det helt naturligt att för oss att finna ett samarbete kring Japan konceptet, dels genom att Per att använda musiken som en flätande del i föreställning kring japanska traditioner. Men också genom att Per föreläser  om "Ett musikalisk möte mellan två klanger" där han öppnar dörren till den japanska klassiska musiklivet. 


Jag har stor respekt för människor som vågar utmana sig själva och prova att hitta nya vägar. Per är ett med sitt instrument och därför tror jag att han är orädd att ge sig ut på nya marker. På så sätt uppstår vårt samarbete.


Min respekt för människor som ge sig ut på okänd mark bottnar från att mina föräldrar på 60-talet vågade ge sig iväg till andra sidan jordklotet med två små barn.

För mig har inspelningen, att sätta ihop bildspel och musik och lägga upp det på bloggen varit okänd mark. Det var lite gropar här och där, en annan kvist låg i vägen när tillsist jag nådde målet. Nästa gång blir det lite bättre och enklare.

Japanska tecken-Workshop i ständig utvecklig del 2

Jag skulle vilja genom bilderna från förra inlägg beskriva några exempel på hur workshopen har utvecklats.

Den första bilden är tagen från en Workshop i Genarp församling. Jag bär en svart haori jacka. Haori jacka är ursprunget en mans jacka som är kort och bärs till byxor. Väldigt tidigt fick jag erfara att svart var det som gäller i färgval av klädsel. Genom rätt val av färg behöver jag aldrig vara orolig om min Workshops kostym kommer i vägen för tusch. På så sätt kan jag är jag bekväm och fri i all få färg på mig vilket händer en o annan gång. 

Japansk haori

Från början hade jag inte en haori på mig utan bar svart vanliga kläder. Men att få bära en hajapansk dräkt försätter mig i en viss stämning och den stämningen sprider  sig in i  workshop. 

Men varför bär jag inte en kimono? En kimono kräver minst två timmar för den vane att ta på sig. Just nu är det en överkurs för mig så det skulle innebära minst 4 timmar.

Viveka från Dajournalen

                                                                                 

I mars månad hade jag förmånen att få bli intervjuvad av Viveka Eriksson skriver om kvinnor som förverkliga sina drömmar i sin blogg Damjournalen. Det är helt underbart att det finns en blogg om kvinnor som beskriver sina drömmar och förverkligar dem. Jag rekommenderar varmt att gå in och läs om alla dessa helt fantastiska livsöden som Viveka samlar på. 

Orden beskriver en del men jag det är genom sinnena du  som deltagare som deltagare ska uppleva Japan i workshopen därför var det helt naturligt att Viveka fick en prova på en lite bit av workshopen i min oas. För exklusiva workshops där man är ensam eller upp till 4 personer har jag funnit att hemma i mitt uterum som är som en oas där kan jag hålla workshopen. Det också helt andra möjlighet att skapa rummet i en meditativ stämning.  

Så utvecklig har skett att nu har jag även små guppen men då är det exklusiva workshop.

Kokoro - Hjärta - Kärlek

I workshopen kompendium väljer jag ut olika tecken som deltagarna kan arbeta med. Till Genarp församling valde jag just detta tecknet, tecknet för kärlek för hjärta. Temadagen avslutades med en kort gudtjänst där prästen visade just detta tecken och talade om vikten oavsett olikheter och andra skillnader så tillsist är det bara en sak som är viktigt och det är kärleken och hjärtat. detta var 6 mars.

För mig kommer detta tecknet att alltid finnas med i mina workshop. Det är ett viktigt tecken. 

Det är tecknet över allting som vi alla behöver, som vi alla strävar efter, som vi alla är värda att ha.

 Kokoro är livets mening och viktigaste hörnsten

  

Japanska tecken-Workshop i ständig utvecklig del 1

Först byggsten i mitt Japan koncept började jag med för 15 år sedan.
Då var jag inte medveten om att det skulle bli ett helt koncept med olika delar såsom det har utvecklats till nu.  Jag började då för 15 år sedan med med workshop i Japansk tecken.

Workshop i Japansk kalligrafi
Här bär jag en haori jacka 

                                                                

Det är med en underbar känsla att jag kan se att just denna workshopen har utvecklats både i sin form men också i sitt syfte.

Mina alla deltagare under dessa 15 år har skapat denna utveckling. Genom de har jag fått lära mig och erfarenhet att forma och utveckla min workshop.

Det mest underbara är workshopen kommer att vidareutvecklas tack vare mina kommande deltagares behov och önskemål. Just alla deltagarens behov och önskemål  gör att jag får nya spännande utmaningar.

Viveka Eriksson från Damjournalen
får prova på -  kalligrafi

                                                                                                                                                                                                

Då var syfte att mestadels att förmedla en japansk upplevelse. Idag är det desto mer än "bara " förmedla en liten  smakportion av japansk kultur. Med dig får du en känsla  kontakt både med din kreativitet och din inre stillhet allt i harmoni utifrån den japanska förhållningssätt.

Din kreativitet och inre stillhet kan ge dig möjlighet i förlängningen att uppleva att kreativitet är en väg till att landa inom dig själv och finna ny energi. Med andra ord att finna ett välmående.

Ett exempel på detta  från workshopen är när du doppar pensel i tuschen och sen låter dig dansa med handen och penseln över rispappret  för att teckna ett tecken uppstår  atmosfär en koncentration och en inre stillhet i rummet/salen. 

Hur vågar jag säga det ? Jo eftersom jag har erfarenheten att komma in i klassrum där skolelever har klagat och buat ut min i starten och att det efter en stund  uppstå en tystnad, en sådan tystnad som alla
vuxna önskar ska infinna sig i ett klassrum. När två lektions timmar har gått mot sitt slut och jag ber dem att börja avsluta då kommer för  det mesta frågan från eleverna  när ska  jag kommer tillbaka till klassen. 

Det säger en hel eller om vad workshopen gör med deltagarna.

En annan utveckling är att jag från början hade en gedigen och innehållsrikt kompendium. Jag ville helt enkel bjuda på allt jag hade till dig som deltagare.Men så en dag blev jag medveten om att ett gedigen kompendium på cirka 13 sidor att avveckla på 2 timmar  stämde inte med mitt budskap över att du skulle få finna inre stillhet. Herregud stackars mina gamla deltagare som fick två budskap av mig.

Idag vågar jag till och med att erbjuda deltagare att bara jobba med ett till tre tecken och jag märken en helt annan atmosfär uppstår, den atmosfär jag vill förmedla som är lugn och harmoni.

Kokoro betyder Hjärta

                                                                     

Däremot en del som inte har förändrats under dessa 15 år. Mina visuella hjälpmedel 

är fortfarande blädder block där jag har tecknat de tecken jag presenterar och berättar kring.

Data och all dess teknik har oändliga möjligheter som jag bara är i början att upptäcka.

Men workshopen bygger på det ursprungliga och handen som den ursprunglig verktyg 

för oss alla.