söndag 22 april 2012

Performens shodo "Sakura" - en hyllning till våren

Trots solen är blygsam denna våren genom att ger oss en sakta och försiktigt vår, så räcker både solens ljus o den lilla vårvärme vi får att få blomsterprakten ta sin årliga plats på scenen.
I Lund på Botaniska trädgården har vi 4 körsbärsträd, en tår körsbärsträd, två Tokyokörsbär och den fjärde en kinesisk bergskörsbärsträd.

Först ut är tårkörsbären, som om några dagar börjar tappa sina blomblad. Så det gällde för oss att finna en lucka bland molnen igår så att vi fick möjlighet att utföra vårt performens - en hyllning till våren.
Och på kvällen vid halv sex tiden blev himlen blå och då gav vi oss ut till Botan med fiolen, papper färg och penseln.

Så här får du en smakprov på vår performens. Tema för denna tillfälle är en hyllning till våren med Sakura.




tisdag 17 april 2012

Dagens goda gärning genom Shodo - när en skolelev får lov att känna stolthet

Idag hände det något utöver det vanliga
Utan att veta det förrän efteråt så gjorde min workshop en god gärning för en ung människa.
Var på förmiddag på en skola i Lund genom Skapapand skola projekt och hade en workshops för 8 klassare, en blandning av basgrupp och
klass. Basgrupp är för nyanländande invandrar ungdomar som inte kan svenska.

Jag hade redan igår varit på skolan och haft två klasser, där jag inte riktigt lyckades med mina egna mål i workshopen, att få deltagarna fokuserade och koncentereade. Utan de klasser var en del spring i benen av naturliga skäl. Tonåringar som vill så mycket, som växer så det knackar och som utvecklas emotionellt. Så det är kanske inte det lättaste att ha full koncentration.De är varken barn eller vuxna utan befinner sig i ett gränsland. 8 är inte mellanstadiet eller högstadiet och de behöver andra metoder för att få full koncentration.

Så inför idag insåg jag att det ligger till mitt ansvar att lotsa den in i en focus och meditativ tillstånd. Med små knep lyckades klassen in i ett härligt lugn och koncentration på ett sätt som jag förvånade över.  Så även lärarna.

Igår kom eleverna tackade mig. Idag efter lektionerna kom  lärarna fram till mig och tackade o en av dem berättade följande:

En av eleverna från basgruppen log med hela ansiktet genom lektionerna, viskade till henne att han visste vad jag skulle säga härnäst. Äntligen kunde han stolt visa sin inre kunskap sedan han hade börjat skolan här i Sverige. Utan några svårigheter hängde han med. Han var duktigast på lektionen. Och han visste att han kunde mer än det som vi tog upp under lektionerna.

För jag undervisade i hans skriftspråk, Kanji som han hade med sig från sitt hemland Kina.

När läraren berättade för mig hans reaktion och att han mådde så gott gick det upp för mig att jag har idag varit med om att en ung människa idag kan känna sig stolt . Han i sin tur har fått mig känna mig tacksamhet.

Jag har ett speciellt pärlhalsband som var förvarar ömt, halsband där jag trär en efter en pärla med möte med människor där kultur/skapande har gett en något utöver det som jag har förväntar att ge. Dessa pärlminne är så underbara att ha.

måndag 9 april 2012

Hur du får inblick i livsfilosofi inom kampsport

Livet är inte svart eller vitt.

Trots att jag förespråkar för de mjuka och vänliga värden så kan jag se att i den japanska kampsporten finns värde av vikt.

Precis som i shodo (penselns väg) så finns do i  japanska kampsport Budo (krigarens väg).

De olika japanska kampsporten vilar på samurajernas hederskodex. Samurjaerna som var adliga krigare fanns i den feodala japanska riket under 700-1800, följde hederskodex på hur de skulle leva och dö.

Hederskodex är inspirerad av Budddhismen. Hederskodex bygger på följande sju principer :

1.Rätt avgörande, som hade tagits med rätt attityd och baserat på sanningen

2. Mod

3. Universell kärlek

4. Att göra det rätta, artighet

5. Uppriktighet

6. Heder

7. Hängivenhet och lojalitet

 Samma principer som samurajerna hade och som finns i kampsporten kan vi använda oss som förespråka icke våld.

Den viktigaste jag ser  i den japanska livsfilosofin  är "Do" oavsett det handlar om kampsporten eller kalligrafin. Det är "Do" vägen till målet som är det viktigaste, inte målet. Oavsett vad du har för mål så gå mot målet med en värdig och ödmjuk sätt. De du prövningar du möter på vägen ta emot den, ha mod att möta de  och hantera de med universiell kärlek. Så när du är i målet och ser tillbaka på vägen du har gått känner du en värdighet och stolthet.