söndag 30 oktober 2011

Hur du ökar ditt välmående genom japansk kalligrafi och musik !

Jag hade hållit kurser och föreläsningar om stresshantering enligt konstens alla regler. Men det var inte förrän mina deltagarna tydligt visade mig var min verktyg skulle bli. Och det var japansk kalligrafi.

Det var en av mina första workshop jag hade för 9 år sedan för en grupp livliga mellanstadiebarn full av förväntningar. Först berättade jag för barnen om kalligrafin sedan fick barnen prova på göra dessa tecken. Och det var då det hände!!! Utan att jag sa eller gjorde någonting för att skapa en tystnad och koncentration i barngruppen av sig självt. Det blev en magisk stillhet och tystnad hos barnen, ja det var tystare än vad det brukar var  kyrkan. Så tyst och stilla att om jag hade tappat en nål, nej inte en nål utan en bomullstuss hade man kunnat höra när bomullstussen landat på golvet.

Jag har inspirerat människor i många år i kreativtet och skapande genom mina workshops, och då framförallt inom japansk kultur med bland annat genom workshops i Japansk kalligrafi och musik (musiken är inte jag som håller i utan samarbetar med en musiker).

Varför?

Därför jag har en stark passion av både skapande och den japansk kultur som jagvill dela med med till alla. Jag vet att skapande öppnar upp så mycket gott hos människor och för människor.

Men det finns en ännu större drivkraf till varför jag arbetar med mina workshopen. Jo det är för att jag får vara ett verktyg för människor växande och välbefinnande. Vad jag gör är att jag hjälper dig öka ditt välbefinnande. Jag brukar säga att när jag blir ett med väggen, alltså osynlig för deltagarna och de finner sig själva och växt några millimeter i vårt möte, då har jag fullfört mitt uppdrag. När jag ger och deltagarna tar emot och ger det till sig själva. Då vet jag att jag har lyckats med det jag ska utföra.

Så nu till vad blogginlägget ska handla om!
Öka ditt välbefinnande genom japansk kalligrafi och musik.

Eftersom kalligrafi är skönskrift och skönskrift är konstart som är en del i de olika konstnärliga yttringar som ibland definieras som kultur kommer jag ibland här skriva kalligrafi/musik och ibland kultur.

Intresse för kulturens hälsoeffekt har ökat under  under senare åren och det drivs forskning och olika projekt kring detta. Därför är det tryggt för mig att det är inte bara mitt tro och tyckande utan det finns underlag som jag på vilar min fakta på. Såsom min pappa (som var ingenjör) alltid sa till mig vid läxförhör "Rinella, tro det kan du göra i kyrkan men i verkliga livet ska du veta, och om du inte vet ta reda på det eller håll tyst."

Och så till en annan man som har starkt påverkat mig är min gamle mentor, som om och om tjatade på mig : "Gör det enkelt Rinella! Gör det enkelt ! Ska du lyckas med föra fram ditt budskap ska du kunna förklara så att en 10-åring ska kunna förstå det."

Därför ska jag nu försöka göra det så enkelt för dig min kära läsare!

Jag skulle först varmt rekommendera dig med att du lutar dig tillbaka och ser på denna film med intressant fakta med också njutbara bilder  från Kina. Du ska veta att mycket av den japanska kulturen har sitt ursprung från Kina och förfinats i Japan såsom kalligrafin.






Några exempel av hälsoeffekter du kan uppleva i workshopen i japansk kalligrafi och musik:

Bli sedd
Här och nu känsla  (Känslomässig närvaro och fokusering)
Öka upplevelse av sinnena
Ordlös kommunikation
Hjärngympa
Stressnivån sjunker



Jag ska nu fördjupa dessa exempel här nedanför.

- Det alla första är att du finns med i gruppen som ger dig en känsla av sammanhang och tillhörighet. Varje workshop jag håller har jag en viktig uppgift och det är att när du som deltagare  går ifrån workshopen ska du ha känslan av att du har blivit sedd. Om du har tagit din kraft att komma till min workshop ska jag respektera denna kraft genom att se dig.

- Både rummet  inreds för dig, musiken och kalligrafin ska ger dig en känsla av här och nu. Du landa i känslomässig närvaron och fokuseringen. Detta gör det  möjligt för dig att väcker upp dina sinnen, synen, hörselen, lukten, smaken mm. Genom att ha kontakt med alla dina sinnen får du också ökad känslomässig närvaro. Det ena leder till det andra och så vidare.

- Att få igång sinnena innebär att hjärnan får input på andra vägar än vårt vanlig verbala kanal. En ordlös kommunikation kommer igång.  Och då händer det mycket spännande saker.

- Genom både musik och kalligrafi får hjärnan ett träningspass där hjärnans övar upp nya kopplingsbanor (synapser). Ok jag ska dig den förklaringsmodellen som jag gav min mentor om detta.
"Ju mer du tränar upp hjärnans fysik ju starkare blir din hjärna Genom kreativitet så får hjärnan öva upp nya kopplingsbanor (synapser).Hjärnan har massa smarta kontor som gör hypersmarta saker och mellan dessa kontorer så går det telefonledningar som samarbetar mellan dem. Men hjärnan har även kontor som slumrar genom att skapa telefonledningar till dem så väcker man dessa kontor som man upptäcker även att vissa kontor kan samarbeta och få bättre resultat. Ju fler kontor ju fler telefonledningar och ju fler samarbete ju större och häftigare saker kan hjärnan utföra. Detta innebär att fler delar i hjärnan med dess hjärnceller aktiveras. De hjärnceller som är redan igång får kontakt med nya hjärnceller och ju fler kompisar man har ju starkare blir man tillsammans. Din hjärna  utvecklas och du får mer användning av din hjärna.
Helt enkelt  HJÄRNGYMPA " för att utveckla hjärnan men också en läkande kraft.


- Den barngruppen jag pratade om i inledningen tala ett tydligt  språk. Kalligrafin men också musiken har en stark hälsofrämjande effekt på stressnivån. Genom musiken blir du lugn. Att hålla i en pensel och landa i penselns rörelser med handen är lugnande för kropp och själ.

Rinella Grahn

söndag 23 oktober 2011

En vänskap med Gud

Denna veckan börjar jag med ett samarbete med Svenska kyrkan. Det känns helt rätt och samtidigt lite konstigt för mig som inte tillhör svenska kyrkan.

Finns det en gud eller inte ? Och vilken är i så fall den "rätta gud" ?

Du kanske undrar vad har gud med Japan och Rinellas Japan att göra med ? 
En hel del skulle jag vilja säga.

Religion och tro har alltid fascinerat mig. Jag är varken ateist eller troende. Jag skulle vilja säga att jag har varit en sökare länge fram till jag fick insikten om att Gud behöver inte finnas i en byggnad/kyrka/religion som ibland kan bli trångt,  utan gud finnas i varje människa. 

Byggnader det vill säga kyrkor är en av de vackraste och fridfullaste platsen som jag tycker om och söker gärna mig till,  dock upplever jag att det ibland inskränker på människan, att jag vill göra revolt. Du ska vara si och så. Du får lov att göra vissa saker i Kyrkans/Religionens namn. Jag kan  tro att varken Gud, Allah eller Buddha mm har haft avsikt att det är tillåter att dräpa mm i deras namn, vi människor har lyckats lura oss själva till tillåtelse för denna handling och andra . Jag vill tro att alla våra gudar är så mycket mer visare än så.

De sista året har jag förstått att mitt sökande bottnar i att jag har som barn blivit starkt påverkad av religioner, ja flera religioner. 
Och den ena religioner var inte mer rätt än den andra, utan lika självklara och naturligt. 

Min förhållande till religionerna började innan jag var född. Det började i en förälskelse och i mina föräldrars giftemål. I och min italienska katolska mamma gifte sig med min svenske pappa som var skild, bannlystes hon från katolska kyrkan. Detta hindrade inte henne att följa sitt hjärta. När hon 20 år senare blev änka fick hon ett brev från katolska kyrkan att nu var bandlysningen upphävd i och med att hon inte levde i synd längre. Dock var hon  tvungen att bikta sig. Mamma som har sin alldeles egna humor utbrast att om hon skulle bikta sig för sina 20 år skulle ingen präst ha tålamod hålla sig vaken tills hon var färdig.

Jag föddes  i Sverige med en svensk pappa och fick på automatik tillhörighet till svenska kyrkan. Dock blev jag inte döpt. Min  stackars nonna =mormor som var troende blev bestött att denna flickebarn ej blev säkrad plats i himmelriket. Hon fick tjata i 6 år innan mina föräldrar gav efter och flickebarnet blev döpt och nonna kunde andas ut.

Så i Japan blev jag döpt som vid 6 års ålder. Jag fick till och gå och läsa hos en nunna. Detta skedde parallellt med min katolska skolgång. Jag hade besökt en skola men trivdes inte på inskolningen och då fick jag möjlighet att gå i en annan skola men det som fanns kvar var en engelsk talande katolsk skola med nunnor som lärare. Syster Jons. Så mina skoldagar blev färgad av den katolismen, med fredagsböner i kyrksalar.

Men att växa upp i Japan var också en start påverkan av miljön som fanns runt omkring  mig. Det innebär Japans religioner shintoism som är Japans inhemska och ursprungs religion och Buddhism . Hand i hand till vardagen utöver många japaner dessa två religioner utan att de kommer i konflikt med varandra. 

I denna miljö växte jag upp där min vardag formades av flera olika religioner och alla lika självklara.
Att ha Maria och Jesus barnet ovanför min säng, att besöka en buddhistisk tempel eller tillbe  shintoismens sluta regn guden var helt självklart i en och samma dag för mig som barn.
Kanske är det förklaring till varför jag har svårt att förhålla mig till en kyrkas dogmer och kanske är det förklaringen till att jag bejakar projektet "Gud har 99 namn" eller att Gud finns inte inom kyrkans väggar utan i varje människas hjärta.

För ett par år sedan hade jag ett längre samtal på 2 timmar med Dalby präst Martin Cruse, när jag lämnade honom gick det upp för mig att trots att vi hade olika utgångspunkter att se världen, livet, etik och moral mm kom vi gång på gång till samma värderingar och uppfattningar.

En dikt som berör mig med sin kärlek till människans litenhet och kärleken som vi alla behöver från Guden vi alla bär inom oss  är  :

Fotspår i sanden
                                         En natt hade en man en dröm,
                han drömde att han gick längst en strand tillsammans med Gud.
                                   På himlen trädde bilder av hans liv fram
                               Han såg på varje bild två par fotspår i sanden,
                                ett par var hans och det andra paret var Gud.
                         När den sista bilden syntes såg han tillbaka på spåren.
        Han upptäckte då att många gånger under hans liv
      fanns endast ett par fotspår.
Han såg också att detta var under de mest
ensamma och svåra stunderna i hans liv.

Detta bekymrade honom mycket och han frågade Gud om detta;
‘Gud, du sa när jag en gång bestämde mig för att följa Dig,
att du skulle gå med mig hela vägen.
Men jag ser att under de svåraste tiderna i mitt liv
finns det bara ett fotspår.

Jag förstår inte varför du lämnade mig när jag behövde dig som mest’.
Gud sade; ‘Mitt barn, Jag älskar Dig och skulle aldrig lämna dig.

Under tider av svårigheter och prövningar när du bara kan se
ett par fotspår, då bar jag dig’.


Dikt Margaret Fishback-Powers.


Jag ser ödmjukt fram emot att samarbeta med Svenska Kyrkan och var ett verktyg för människor genom Svenska kyrkan.  Det finns en meningen med vårt samarbete.
.










söndag 9 oktober 2011

Den fulländande formen - Cirkeln och Enso

Cirkeln denna fulländande form har alltid fascinerat mig Från början för jag tyckte att det var en skön och behaglig form. Efterhand som jag såg mig runt omkring så upptäckte jag  att cirkeln som form är en oerhörd viktigt form  för oss människor. I mycket vi skapar så för vi det i cirkelform och vi lägger olika värde i denna sköna organiska formen. Kanske helt enkelt för att cirkelformen är en naturlig form i förhållande till den linjära formen. Det finns många aspekter och tolkningar  att lägga in i cirkel formen.

Cirkel är varm, mjuk och omfamnande som skapar känslan av tillhörighet. Gemenskap på lika villkor. (Ja jag vet att någon som kanske tänker ; ja gemenskap om man får vara med i cirkeln men så hade det även varit med den linjära formen.)  Just därför är det svårt att det uppstår en hierarkisk ordning i cirkeln.  Cirkeln har ingen början eller slut såsom en linjär form. Den linjära formen skapar ordning och reda, skapar kontroll. Medan cirkeln behöver ingen ordning och reda. Ingen kontroll. För den är omfamnande och är helande form för oss människor.

En underbar cirkel som jag uppskattar så högt är läger eldens cirkeln. Vid läger elden sitter alla runt elden som man har skapat tillsammans. Alla ser varandra, alla blir sedda. Alla känner en gemensam ansvar för elden. Cirkeln kan organsikt växa o eller krympa med att någon kommer till eller någon försvinner. Smidighet.

Yin och yang är en annan cirkel form som är så vacker och behaglig där  mörkret och ljuset vävs samman och bli en helhet. Precis som natten går sakta över till dag genom gryning och i skymningen då dagen går över till nattens mörker.





Mycket i den  japanska kulturen är hämtad från Zenbuddhismen och Kina, bland annat kalligrafin och dess konstart. Ibland talar man om Zen konst, en andlig konst efter sökande av den sanna verkligenhetens natur utövas bland annat av munkar och nunnor.

Enso - Zen cirkeln där formen och tomrummet har lika avgörande betydelse för helheten.

En del i Zen konsten är att utöva Enso som är den vackra Zen cirkeln. I en djup meditation tillstånd där rum och tid står stilla då målas Enso. Om och om igen, varje dag, vecka, månad och år. Man har sett att Enso från samma konstnär får en djupare dimension allt efter åldern. Helt enkelt mognar. I varje Enso gestaltas inte bara den andliga kvaliteten hos konstnären utan också det unika i varje ögonblick av tiden.


Med denna bakgrund kommer jag att börja  öva på enso kalligrafi och delar med mig av mina upplevelser till dig. Självklart även bilder på Enso - zen cirkeln.

Cirkel formen är den sköna fulländade formen som livets begynnelse har sin start i den omfamnande livmodern.

söndag 2 oktober 2011

Koto - instrument


Jag växte upp i Japan under -60 talet. Tidsandan då var att västerlänningarna som var bofasta i Japan hade hemhjälp/hembiträde. Något som jag svårt att erkänna att det var en del av min barndom, eftersom jag idag ser det som en samhällsform som jag personligen inte står bakom. Men så var det helt enkelt.
Men för mig som barn förstod jag ingenting av det utan bara upplevde värme om tanke och omsorg av Kinukusan som hon hette. Hennes uppgifter var att ta hand om köks sysslor, mat  och matinköp och så skulle hon ta hand om mig.

När jag inte var i skolan så tillbringade jag min tid med Kinukusan, hon blev min närvarande mamma.

Det fanns tre saker jag älskade att göra med Kinukusan, och det var att handla mat med henne, det var när hon badade mig. För då brukade hon läsa läskiga sagor för mig. ( I vuxen ålder har jag förstått att det var inte vilka sagor som helst utan det var manga sagor. Tänk er Manga redan på 60 talet, jepp . Manga har flera hundra år av tradition med sig. Och så var den tredje upplevelsen var när jag fick lov att följa med hem till hennes lilla annex som låg i anslutningen till vårt hus. Vårt hus har inredd typiskt väster -ländskt.  Men Kinukusans bostad var en typisk traditionell japansk inredd bostad med tatami mattor, vilket krävde att man tog av sig skorna och sen satt man på golvet. De gånger jag följde med henne till hennes bostad var de gånger hon ville spela för mig. 

Kinukusan satt på golvet mitt emot mig och mellan oss hade hon sitt vackra instrument en koto.
På denna Koto spelade hon för mig japanska barn och folkvisor. Kanske är det därifrån jag har alltid uppskattat skönhet i instrument som tingen. Rörelsen och tonerna finns i mig som en svag minnes fragment men melodierna är kvar. 



Koto musik


Kotos ursprung kommer är Kina, kom till japan under 700 talet. Spelades från början av blinda i japan, men sedan började Geishor och då blev det ett folkinstrument. Koto brukar kallas för draken, med sin hals, sin kropp, drakens pannan, svans och ben.