Cosplay som ett subkultur kontra kunskaps källa

Jag fascineras av den japanska cosplay subkulturen, en subkultur som väcker inom mig nya funderingar och tankar.

Cosplay har sitt ursprung från Japan. I Tokyo har det skapats en stark ungdomskultur med en blandning av tradition och ungdomsfrigörelse. 

Cosplay är att man  gestaltar en rollfigur som finns i olika japanska medier, manga tidskrifter, filmer eller dataspel.

Cosplay som ett subkultur kontra kunskaps källa 

Med tradition innebär att manga är inte en ungdomskultur såsom det är i Sverige. Här hos oss är det bara barn , ungdomar o möjligtvis nördar som läser manga. I 

Jag fascineras av den japanska cosplay subkulturen, en subkultur som väcker inom mig nya funderingar och tankar.

Cosplay har sitt ursprung från Japan. I Tokyo har det skapats en stark ungdomskultur med en blandning av tradition och ungdomsfrigörelse. 

Cosplay är att man  gestaltar en rollfigur som finns i olika japanska medier, manga tidskrifter, filmer eller dataspel.

Med tradition innebär att manga är inte en ungdomskultur såsom det är i Sverige. Här hos oss är det bara barn , ungdomar o möjligtvis mördar som läser manga. I Japan är manga utspridd över åldrar, kön och yrke. 

De flesta läser manga.  

Däremot att klä ut sig till rollfiguren är det bara ungdomar som gör det i Japan. O jag tror att det handlar om en ungdomsfrigörelse. I sina kostymer får dessa ungdomar kliva in i en annan värld, en värld där varken föräldrar, lärare eller vuxna styr. Ungdomarna kan känna sig fria o välja precis vilken karaktär de vill o uttrycka andra sidor av sig själva.  De går in i en värld där de själva får utforska utan vuxnas inblandning. 

Många av oss vuxna kan tycka denna subkultur är märkligt, eller vi kan förfäras över ungdomarnas utsmyckning. Kanske beror det på att vi verkligen inte förstår denna subkultur eller så är det kanske ett sätt av oss att uttrycka att vi inte gillar att bli utestängda från dena kultur. 

En hel del av denna sub kultur har inslag av våld och snedvriden kvinnosyn, ändå  när jag möter ungdomar inom den japanska subkulturen är jag nyfiken på både vad är det som gör att den kulturen fångar ungdomarna och hur kulturen fungerar. Jag inser efter varje gång jag har mött ungdomar inom japanska subkulturen finns det så mycket mer under ytan, under den ytan vi vuxna ser. Det finns genuin hantverkutövande, sociala samspel, faktakunskap, personlig utveckling och kunskapstörst. 

Ystad kommun prisar Luchindas Cosplay event

Efter en längre uppehåll är jag tillbaka med blogg skrivande.

Jag skulle vilja börja skriva om Ystads kommun. I veckan tillkänna gjorde Ystad kommun årets kulturstipendiat som gick till Luchinda Landeskär  Wollin, en ung kvinna som brinner för gemenskap och cosplay. Hon har under hösten skapat ett cosplay-event i Ystad.

http://www.ystad.se/ystadweb.nsf/alldocuments/249C88112A57E280C1257567003161E0

Jag träffade Luchinda tidigt i höstas. I vårt möte berättade hon för mig om cosplay i Sverige men hon berättade också för mig om hennes drivkraft bakom sina arrangemang.
I sina event  ville hon skapa ett mötesplats där alla är lika välkomna, oavsett man är utåtriktade eller blyg, smal eller tjock mm. Alla med ett intresse för cosplay ska få plats, uttrycka sig och växa som individer. Och när jag har lyssnat på Luchindas berättelse som går det upp för mig att Luchinda som brinner för cosplay brinner även för människors utveckling och växande.

 Luchinda Landeskär  Wollin

Cosplay är en subkultur som nu nog många gånger kan både förbrylla och provocera oss äldre vuxna men som är på frammarch i Sverige. Och som nu börjar bli rumsren av tom makthavarna så att de ger kulturstipendium. Men den japanska ungdomskultur är ingen ny företeelse i Sverige, den har funnits här i flera decienum

För den som är nyfiken på cosplay håll utkik jag kommer att skriva om det i de  närmaste blogginlägg.
Nyfiken på Luchinda ha tålamod jag kommer att skriva om henne.

Mitt ödmjukaste gratulationer till Luchinda, cosplay ungdomar i Skåne och till Ystad kommun för ett fantastisk bra val av kulturstipendiat.

Vad vinner samhället på att ha modersmåls undervisning

Modersmåls undervisning vara eller inte vara är en het och omdebatterad fråga!

Har jag någon rätt att tycka till om den frågan trots att jag inte rör mig i skolans värld förutom som förälder? På frågan är svaret ja i allra högsta grad eftersom jag själv är praktexempel på vad som händer om ett barn inte får bekräftad sitt modersmål.

Jag klev i i svenska skolan som 8 årig med två års engelsk skolgång i Japan. Med mig i bagaget hade jag tre språk, italienska, japanska och engelska. De två första språken talade jag flytande och engelska var mitt skolspråk som jag kunde tala, läsa och skriva. Med andra ord rätt språkbegåvat barn.

Fram till 8års ålder var språk självklart o naturlig. Att vara tre språkligt ingick i vardagen och som en jonglör bollade jag mellan dessa tre språk såsom de flesta västerländska barn i Tokyo.

Men vad s hjälpte det när inte ens min svenska lärarinnan kunde engelska. För första gången i mitt liv som 8 åring insåg jag språkets makt. Utan språk tillhörighet var jag utanför även om jag kunde flera språk och hade mer kunskap om omvärlden än mina klasskompisar. Som 8 åring börja jag om i första klass.  Min kunskaps nivå var redo för 3 klass  både i matte, geografi (hade ju rest både i Asien och Europa) religion (blev uppvuxen i en blandning av katolism, buddhism och shintoism) och engeska. Men ingenting av det jag fångade skola upp o  tog tillvara på.

Jag satt av skoltiden de första åren i leda o tristess och med press på att det enda som gällde var att kunna svenska. Signalerna var att min kunskap inte var värd någonting. Skolmotivationen sjönk radikalt.  Självkänslan och självförtroendet fick en enorm törn ( det har tagit hela livet att läka de törnar). Samtidigt  växte  en skam för att kommunisera och använda mig av språk.

Jag dög inte till att tala, till att skriva. Rättstavning och uppsatser bryddes av röda bockar.

Jag förminskades och tystades även om jag visste att jag bar på skatter av information och kunskap.

Jag gick ut skolan med 2 i all språk. Vilket slöseri.

Under hela mitt liv har jag burit på föreställningen att jag inte kan, jag kan inte skriva, tala läsa mm. Och samtidigt har det funnits en annan sida i mig som har så mycket insikter, reflektion och kunskap och de sätet att få ut är genom orden. Ja det var varit en inre kamp.

Det är inte förrän nu i år som denna föreställningen att jag inte kan tala, inte skriva har gått upp för mig att så är inte fallet. Det vackraste jag fick höra i våras och som stärkte mig vad en kvinna som sa det viktiga är inte hur jag skriver utan vad jag skriver

Hade skolan fångat upp mig med mina modersmål o stöttat mig, då hade jag kunnat ta vid i kunskap där jag var, jag hade blivit helare och tryggare i mitt sätt att kommunicera. Jag hade behärskar flera språk.

Samhällsvinster hade varit att det jag hade gratis som 8 åring när jag trädde på svensk mark, hade samhället fått ta tillvara på när jag blev vuxen.

Vilken guldskatt jag  hade varit för samhället nu när globaliseringen ökar. Jag som behärskar italienska, japanska, engelska, svenska och läst något språk till. Och med språk kommer också tryggheten i mina kulturella nationaliteter och slippa kulturell skam(något som jag har känt oerhört mycket tidigare). Tänk vad jag hade kunnat bidra med i samhället som är med i globaliseringen.

Nu är det inte så.

Men nu är det dags för mig att bidra till samhället med min resa. Vägen genom att förlora mina modersmål och till ta steget ut och använda mig av min styrka. Att ha mod att använda mig av berättande och kommunicera.

Vinst med modersmål :

- en resursbank för globalisering
- självförtroende och studiemotivation
- fri från nationell skam
- helare individer

Reflektioner :

Hur hade du upplevt om du eller dina barn inte fick tillgång till ditt språk ?
Är det viktigt med språk, och varför ?

Jag kan inte engelska och grammatiken är jag inte bra på. Men jag kan mycket om kommunikation och hur det påverkar oss på olika plan.

Jag bär på flera viktiga storytelling, och min röst är nu redo att dela med sig.
Viktiga för samhället, för gemenskap, för sam existens.

Ama - havets kvinnor

Ama - en ur åldring kvinnoyrke

Det är inte många smycke jag bär, förutom mitt pärlor. Dessa pärlor har flera olika symbolisk betydelse för mig. Pärlorna knyter ihop mig både  med mina italienska och japansk rötterna. Knyter ihop med mig kvinnoöde.

Rinella och Rosa

Efter 6 år gav min mamma upp för min mormors påtryckning att döpa mig. Trots att jag tillhörde svenska kyrkan pga att min pappa tillhörde svenska kyrkan blev jag automatisk medlemskap. Men mina föräldrar var inte troende, rättare sagt de hade tagit ställning att inte ha sin tillhörighet till någon religion.Det paradoxala var att den enda skolan som fanns tillgängligt för mig var en katolsk skola.Men mina föräldrar var skickliga att anpassa sig och samtidigt stå för deras åsikter. Hur som helst så lyckades min mormor få genom sin vilja att jag skulle döpas. Enligt henne så att flickebarnet inte skulle hamna i helvetet om något skulle hända henne. Jag som 6 åring fick gå o läsa om Jesus och Gud hos en underbar snäll nunna. Och min gudmor blev italienska Rosa, som som var god katolik. Hennes man arbetade med att exportera japansk pärlemor till västvärden. Dessa vackra skönhet har en historia bakom sig. Varje kvinna som bär äkta pärlemor ska veta att det är gåva från kvinnor till kvinna genom historien som gör att vi kan bära få smycka oss med bla pärlhalsband  

Ama - Havets kvinnor

Ama, havets kvinna. Sedan långt tillbaka i historien  har japanska kvinnor som försörjt sig på att dyka efter havets gåvor, bland annat pärlor. När kvinnorna dök förr bar de endast ett vit höft skynke. Just färgen vit sägs att det skulle skrämma bort hajar. Fortfarande finns det kvinnor som dyker idag utan dyk utrustning förutom mask och fenor. Ama  yrket är ett yrke som kvinnorna har långt upp i åldrarna till 70 års ålder. Det sägs att ju äldre kvinnorna är ju skickligare blir de. Som barn börjar flickorna öva sig att bli Ama dykerskor genom att de dyker efter stenar och snäckor.


Så i mina pärlemor bär känner jag de kvinnlig öde och kraft. Även dina äkta pärlhalsband en gåva från  kvinna till kvinna. Från en Ama till dig.

Japansk Njuta Paket - ett annorlunda tips på student eller sommar present

Japansk Njuta Paket

Nu närmar det sig för terminens slut och sommaren är på gång.
Många gånger är vi söker vi denna tid på året efter presenter och gåvor.
För att ge bort till studenter eller andra som vi vill visa lite uppskattning för.

Jag själv brukar vilja att mina gåvor ska vara något vackert, skönt, njutningsfullt eller
lärorikt och gärna annorlunda.

Och nu har jag efter de önskemålen skapat ett paket som jag säljer på beställning
Japansk Njuta Paket - reflektion och kreativitet

Japansk Njuta Paket

Paketet är upplagt så att det tilltalar sinnena. Den du ger gåvan till  får ta del av toner från fiolen som spelar japansk musik, läsa om japansk kalligrafi och dess bakgrund i lilla kompendium som på framsidan kan du med fingertopparna känna att tecknet är handgjort. Konsthantverk. och sen får din vän/släkting möjlighet med lilla penseln prova på japansk kalligrafi om o om igen på budddha board. En tavla som med vatten tecknar man sitt tecken och sen absorberar vattnet efter en stund och sen är tavlan redo för att du ska teckna ett nytt tecken ( se på film som också ger exempel på fokus övningar som är lika användbara för barn, ungdomar och vuxna).

Med musiken i bakgrund och utövande av kalligrafi ges det möjlighet till en meditativt stund som skapar utrymme för reflektion och kreativitet

Om du är intresserad att köpa kostar det 300:- inkl moms men porto tillkommer.
Ring 073-6160194 eller maila rinella@rinella.se så får du information var du ska sätta in pengarna och jag sänder dig din Japansk Njuta Paket.

Varför inte köpa en sommar/semester gåva till dig själv.

Varmt välkommen höra av dig.

Rinella

Att våga hoppa från klippan är att läkas

Jag ser de som hoppar, som om dom aldrig hade gjort något annat i livet. Det självklaraste. Jag ser hur de njuter att landa i vattnet. Jag går upp till klippan, ser hur härligt det ser ut. Tänk om jag också skulle göra det men stoppar mig i sista stunden. En film med alla möjliga hinder rullar upp inför min näthinna. Jag ger upp och går ner från klippan och sitter vid strandkanten o njuter att se alla de som hoppar samtidigt som jag bär på en längtan att själv få hoppa och kunna säga"Jag kan".

Detta är en återkommande ritual.

Men så en dag när jag åter tar mig upp på klippan så sitter där en kvinna och frågar varför jag inte hoppar.

Jag svarar med att jag inte kan, då säger hon till mig att "Rinella Du kan och jag är med dig som ditt städ hela vägen tills nu korsar vattenlinjen ". 

Ska jag ta chansen, ta emot hennes stöd och våga hoppa och våga säga till mig "jag kan"? Vad har jag att förlora ?

Inget utan snarare vinner jag mycket mer än jag kan ana. Jag öppnar och i hoppet öppnas dörrar för mig.

Det är inte hoppet som är störts av allt utan en expansion inom mig men också modet att ta någon annans hand o få stöd.

Jaha varför skriver jag nu om detta och vad har denna historia att göra i bloggen här.

I skolan blev jag bannad för mitt språkbrister, alla dessa röda bockar som lyste som röda julgranskulor i en julgran och det går inte att missa att se, så kände jag inför språket, att kommunicera. Jag höll inte måttet, jag kan inte skriva, inte tala och ändå har det funnits en längtan att kunna. Men jag har funnit alla möjliga strategier att hantera språket och kommunikation. Men inom mig finns en liten fan en fan den som ger sig. Rösten  som sa och säger "gör det på ditt sätt".

Så började jag förra året blogga. Med bloggen kom jag i vintras i kontakt med Elisabeth Jönsson en gymnasielärare, som tyckte om min blogg. Tänk en lärare som inte sitter med röd penna och sätter röda bockar på alla mina skrivna rader. Men hon gick bakom orden och tyckte om det jag skrev. Så mycket att hon välkomnade mig som gästbloggare i hennes blogg. För många av er är det inte stort kanske att få gästblogga för mig är att få ställa mig på guldpallen och ropa "Jag kan", mot alla odds, mot alla mina röda bockar från rättstavnings epok. 

Elisabeth hjälpte mig att hela och läka det skolan hade åsamkat mig.

Tack Elisabeth att du höll min hand och viskade i mitt öra "Rinella, du kan " 

Min inlägg som gästbloggare hos Elisabeth kan du läsa på http://www.punctumsaliens.se/skattkammare/rinella-grahns-livsresa-inspirerade-till-kunskap-om-shodo-penselns-vag

Nästa helg så hoppar jag från en högre klippa för då åker jag iväg på Skrivarworkshop.

Vem kunde ana denna utveckling för mig. Allra minst jag.

Så dina största hinder som du önskar komma vidare med, det går, du kan. Vägen kan vara lång och krokig men om du verkligen vill så kommer du också möta stöden du behöver för att komma vidare med det du vill. 

Taskig barndom, urusel skolgång, tunga bagage från livets törnar, det går att läka o komma vidare. På 90 talet fanns ett program som hette "fråga prästen" där Lennart Koskinen svarade på tittarnas frågor. En gång ringde en man in och beklagade sig att allting i livet var svårt och tufft och undrade hur det var möjligt att Gud ville att han skulle ha det så. Då fick han svar av Koskinen, ett svar som jag med ett leende tar till när det är tufft, hans svar på finlandsvenska var "vem fan har sagt att livet ska vara lätt".

Livet utsätter oss för prövningar och utmaningar men vi fixar dem o när vi gör det växer vi.

Performens shodo "Sakura" - en hyllning till våren

Trots solen är blygsam denna våren genom att ger oss en sakta och försiktigt vår, så räcker både solens ljus o den lilla vårvärme vi får att få blomsterprakten ta sin årliga plats på scenen.
I Lund på Botaniska trädgården har vi 4 körsbärsträd, en tår körsbärsträd, två Tokyokörsbär och den fjärde en kinesisk bergskörsbärsträd.

Först ut är tårkörsbären, som om några dagar börjar tappa sina blomblad. Så det gällde för oss att finna en lucka bland molnen igår så att vi fick möjlighet att utföra vårt performens - en hyllning till våren.
Och på kvällen vid halv sex tiden blev himlen blå och då gav vi oss ut till Botan med fiolen, papper färg och penseln.

Så här får du en smakprov på vår performens. Tema för denna tillfälle är en hyllning till våren med Sakura.

Dagens goda gärning genom Shodo - när en skolelev får lov att känna stolthet

Idag hände det något utöver det vanliga
Utan att veta det förrän efteråt så gjorde min workshop en god gärning för en ung människa.
Var på förmiddag på en skola i Lund genom Skapapand skola projekt och hade en workshops för 8 klassare, en blandning av basgrupp och
klass. Basgrupp är för nyanländande invandrar ungdomar som inte kan svenska.

Jag hade redan igår varit på skolan och haft två klasser, där jag inte riktigt lyckades med mina egna mål i workshopen, att få deltagarna fokuserade och koncentereade. Utan de klasser var en del spring i benen av naturliga skäl. Tonåringar som vill så mycket, som växer så det knackar och som utvecklas emotionellt. Så det är kanske inte det lättaste att ha full koncentration.De är varken barn eller vuxna utan befinner sig i ett gränsland. 8 är inte mellanstadiet eller högstadiet och de behöver andra metoder för att få full koncentration.

Så inför idag insåg jag att det ligger till mitt ansvar att lotsa den in i en focus och meditativ tillstånd. Med små knep lyckades klassen in i ett härligt lugn och koncentration på ett sätt som jag förvånade över.  Så även lärarna.

Igår kom eleverna tackade mig. Idag efter lektionerna kom  lärarna fram till mig och tackade o en av dem berättade följande:

En av eleverna från basgruppen log med hela ansiktet genom lektionerna, viskade till henne att han visste vad jag skulle säga härnäst. Äntligen kunde han stolt visa sin inre kunskap sedan han hade börjat skolan här i Sverige. Utan några svårigheter hängde han med. Han var duktigast på lektionen. Och han visste att han kunde mer än det som vi tog upp under lektionerna.

För jag undervisade i hans skriftspråk, Kanji som han hade med sig från sitt hemland Kina.

När läraren berättade för mig hans reaktion och att han mådde så gott gick det upp för mig att jag har idag varit med om att en ung människa idag kan känna sig stolt . Han i sin tur har fått mig känna mig tacksamhet.

Jag har ett speciellt pärlhalsband som var förvarar ömt, halsband där jag trär en efter en pärla med möte med människor där kultur/skapande har gett en något utöver det som jag har förväntar att ge. Dessa pärlminne är så underbara att ha.

Hur du får inblick i livsfilosofi inom kampsport

Livet är inte svart eller vitt.

Trots att jag förespråkar för de mjuka och vänliga värden så kan jag se att i den japanska kampsporten finns värde av vikt.

Precis som i shodo (penselns väg) så finns do i  japanska kampsport Budo (krigarens väg).

De olika japanska kampsporten vilar på samurajernas hederskodex. Samurjaerna som var adliga krigare fanns i den feodala japanska riket under 700-1800, följde hederskodex på hur de skulle leva och dö.

Hederskodex är inspirerad av Budddhismen. Hederskodex bygger på följande sju principer :

1.Rätt avgörande, som hade tagits med rätt attityd och baserat på sanningen

2. Mod

3. Universell kärlek

4. Att göra det rätta, artighet

5. Uppriktighet

6. Heder

7. Hängivenhet och lojalitet

 Samma principer som samurajerna hade och som finns i kampsporten kan vi använda oss som förespråka icke våld.

Den viktigaste jag ser  i den japanska livsfilosofin  är "Do" oavsett det handlar om kampsporten eller kalligrafin. Det är "Do" vägen till målet som är det viktigaste, inte målet. Oavsett vad du har för mål så gå mot målet med en värdig och ödmjuk sätt. De du prövningar du möter på vägen ta emot den, ha mod att möta de  och hantera de med universiell kärlek. Så när du är i målet och ser tillbaka på vägen du har gått känner du en värdighet och stolthet.

Välkommen Sakura

Min planterade Sakura träd

I höstas planterade jag mitt Sakura trädet i jorden. Såg idag att trädet började vakna till liv, med att skjuta upp små blad knoppar. Om någon månad ska jag få fira mitt körsbärsträd.

Lilla Rinella under körsbärsblomning i Tokyo

Sakura japansk körsbärs träd har en viktigt betydelse för japanerna. Sakura markerar en årstids skiftningen men har också ett budskap till oss människor. Ett budskap om livet och livets förgänglighetSå nu när körsbärs träden snart blommar för fullt hos oss, ge dig tid att stanna upp och njut fullt ut. Se varje blomma för sig, se färg skiftning i blomman från vit till rosa och till vit.Se hur varje blomma förenas till klasar. Lyssna på blommorna. Följ blomning tills en morgon är marken täckt av rosavita  täcke. När du har fått erfara njutningen av följa körsbärsträdets blomning så ta med dig den njutning i ditt liv.

För allt levande är förgängligt. Just i det förgängliga kan du uppleva både skönhet och vemod sida vid sida.

Ge barnen en röst för att berätta om sin egen historia att lämna sitt hemland

Krig, fattigdom, arbete eller äventyr är några exempel på varför individer lämna sina hemländer och försöker finna sig tillrätta och skapa sig en framtid i ett nytt land.Oavsett orsaken är det en omvälvande erfarenhet. Man fattar ett beslut utan att få ett garanti på hur beslutet kommer att påverka ens liv, man bryter upp från allt och man får börja om på okända vatten.

Man pratar om globalisering och hur lätt vi flyttar på oss, men detta är inget nytt fenomen. Vi människor har förflyttat oss alltid genom tiderna. 

Men någonting som är gemensamt för alla oavsett anledning eller tidsperiod så är det att man fattar ett beslut antingen individuellt eller kollektivt men man fattar ett beslut.

Har individen väl fattat ett beslut finns det alltid möjlighet till att  fatta ett nytt beslut eller gå tillbaka till 

beslutet och säga javisst det var därför jag/vi lämnade vårt hemland för att skapa en framtid i ett nytt land.

Man har också möjlighet att ventilera sitt beslut med andra vilket jag tror många gör det om och om igen i stunder av osäkerhet eller motgångar. 

Ett beslut!!! 

Tänk dig vilket fantastisk möjlighet att få äga sitt beslut även om beslutet kom i svåra förhållande och livssituation, där kanske ett beslut är ett val för att överleva. Ändå har man fattat ett beslut  och påverkat sitt liv åt ett håll.

De som aldrig får fatta detta beslut att lämna sitt hemland och måste göra det är barnen. Precis som de vuxna måste barnen lämna efter sig allting och följa med till ett nytt hemland. 

Ja självklart tycker du att barnen ska följa med sina föräldrar. Ja det tycker jag också. Kanske tycker du se vilka möjligheter för barnen som tillhör diplomatfamilj/utomlandsarbetare att i unga åren få se världen, lära sig många språk och bli en fena på olika kulturen. Du kanske tycker att så skönt för barnen att undgå förföljelser, fattigdom eller krig. Jag håller helt med dig. Jag själv som mamma hade inte stannat en sekund i ett land som var osäker för mina barns liv.

Precis som det är för oss vuxna är det för barn lika omvävlande eller till och med mer omvälvande att få landa ett hemland för att starta i ett nytt hemland. De prövningar som de får gå igenom för att finna sig till rätta är helt andra prövningar än oss vuxna. Många av barnen har fötter i sin lojalitet i två läge sitt nya hemland och sin familjs ursprung. 

Alla är unika och därför finns det barn som fixar denna omställningen galant, det finns de som revolterat mot omställningen antingen mot familjen eller sitt nya hemland. Men det finns de som bär svårigheten i tystheten för att ingen vuxen har låtit dem gett dem en röst för att berätta det som de känner och bär med sig.

Med min känsliga personlighet  tillhör jag den sista kategorin. Den sorgen, smärta och vrede som jag fick vände jag det inåt mot mig själv. Genom livet har jag fått på egen hand bearbeta sorgen att mista mitt hemland. Detta har kostat kraft och energi som jag skulle kunnat lägga på annat. Men idag inser jag att ur min bearbetning av sorgen att fått lämna mitt hemland kan jag idag hämta insikt och visdom för att dela med mig till andra.

Så tillbaka till barnen, nej vi kan inte låta dem fatta ett viktigt och avgörande som att flytta till ett annat land. Men vad vi kan göra är att hjälpa dessa barn genom att ge dem deras röst och låt dem få uttrycka det de bär på, ge dem konstruktiva verktyg att bearbeta om de bär på sorg eller vrede. Låt den få uttrycka att det gör ont om de känner smärta för att det är svårt för dem att tas sig genom hela omställningen det innebär att komma in i sitt nya hemland.

Ge barnen en röst att få berätta sin egen historia 

Låt oss vuxna  få barnen att berätta, ta barnens berättelse på allvar, bekräfta det de bär dem och håll om dem. Stenar faller, helande process börjar och en acceptans för sin egen historia faller på plats.

Jag vet och det jag ber oss vuxna och samhället är var jag själv hade behövt som skolbarn.

Jag vet 

Uppfostrad av Kinukusan vår japanska hembiträde

Jag hos min trygga klippa Kinuksan

Kinukusan var en ung japanska som var anställd hos oss som hembiträde. I vår familj kom hon in i hjärtat/kärnan av familjen och  kom att få två olika betydelse för oss familjemedlemmar. Hon var vår hembiträde, vilket innebar att hon var mammas högra hand. Kinukusans arbetsuppgifter var hushållsuppgifter och ta hand om mig. För föräldrar på 60 talet insåg kanske hur viktigt och avgörande det är för ett barn att ha en nära och intim relation med en vuxen. Hur barnet  knyter sig an en vuxen i vardagens trista arbetsuppgifter. Men så var det, Kinukusan och jag kom att få en nära och djup relation. Hon blev min trygga famn i min vardag som barn.Hon svarade på mina varför frågor, lärde mig att orientera mig i världen, gav mig ett språk genom sina barnsånger och sagor, ja på japanska.

På ett märkligt sätt mitt framför mina föräldrars ögon kom Kinukusan att bli min tredje förälder som uppfostrade mig .Mina föräldrar kom mer att bli sufflerande förebilder under mina år i Japan. Dom fanns där min deltog inte i min vardag. Det var inte dom som badade mig. Nej det var Kinukusan som gjorde det och då varje gång berättade hon om sagan om den starka tjejen som förvandlades till orm när flickan hamnade i hotande situationer. Nu i vuxen ålder inser jag att jag på 60 talet hade fått ta del av manga litteraturen. Kinuskusan tog alltid med mig när hon skulle handla mat. Där i hennes japanska matbutiker kom jag i kontakt med den traditionella genuina japanska kulturen. Kinukusan bodde i en annex till vårt hus. Ibland fick jag följa med henne hem till henne. Hennes hem var inredd typiskt japanskt, med tatami mattor och mitt på golvet hade hon sin koto instrument som hon spelade på för mig. Hon spelade då sakura, sången om den japanska körsbärsträd.  Ja det var hon som lärde mig barnvisor, just de de japanska. Så på ett omedvetet plan för mina föräldrar blev jag inskolad i ett japanskt förhållning till livet. Min trygghet som barn byggdes främst upp utifrån ett japansk tankesätt och inte ett västerländskt. Men o mer kom det västerländska sättet när jag började skolan. Och då gick jag i en katolsk skola, så under min vardag bollades jag mellan buddism, shintoism och katolism. Jag lärde mig snabbt att Gud har många skepnader.

Känns detta rörigt för dig ? du undrar hur jag som barn kunde förhålla mig till allt detta? Svaret är enkelt barn är fantastiska att anpassa sig till alla möjliga förhållande! Och jag blev superflexibel och flexibilitet var en naturlig och självklar del i min vardag?

Vad som kom att hända sen blev det svåra ! För mina föräldrar var Kinukusan "bara " vårt hembiträde. en anställd som man blir fast vid men som man släpper inte in på skinnet. För mig som barn blev hon min trygghet. Dagen då mina föräldrar bestämde sig för att flytta hem till Sverige, blev inte bara en separation för mg med ett land och en kultur, jag förlorade även min närmaste trygghet för alltid. Nu vid skrivade stund inser jag att jag som 8-årig minste en person som var min viktigaste person som barn. Och då insåg ingen vuxen i min omgivning  vilken trauma gick igenom och kunde hjälpa mig. Men tack vare att Kinukusan hade byggt upp en nära och trygg förhållande till mig under flera år lärde jag mig hur ett nära förhållande till vuxna såg ut. Ett par år sedan fann jag min svenska Kinukusan som blev min trygga klippa genom tonåren och långt upp i vuxenlivet, tant Britta. Det bästa med tant Britta var att få följa med henne till tvättstugan och mangla då hon o bara jag pratade o pratade. 

Barn är starka, om bara de får en grundplåt vet de sen hur de ska finna sina lösningar. Men barn behöver vuxna. Och jag ser nu i skrivande stund det behöver inte vara ens egna föräldrar, det går bra med någon annan vuxen, bara det finns någon. Och bara vi hör när barnen ropar efter oss. Då gäller det för oss som vuxna att stå upp och visa att de kan förlita sig på oss vuxna. Vi finns kvar för dem.VI är många barn som inte har haft/har våra biologiska föräldrars närvaro men det räcker bara att det finns någon vuxen, en granne, en lärare eller en kompisförälder. 

Jag kan kliva ur mig själv och se utifrån min egen barndom, se smärta och trauma jag har gått genom. Jag kan se hur med egen kraft tagit emot denna gåva, ja jag säger att smärtan och trauma är en gåva för genom detta har jag funnit strategier att omvandla smärta och trauma till goda egenskaper.

Som vuxen skulle jag nu säga vad synd att mina föräldrar inte tog chansen att få njuta av sitt barn fullt ut. För av min barndom insåg jag vikten av att vara hon sina barn men nu inser jag också hur mycket jag själv har njutit fullt ut av mina barn och deras värld. 

Sista bilden på Rinella och Kinukusan
Ser ni att vi båda två har pippilottor.

Laglydighet och Japan

Jag har börjat läsa en bok  "Ärligt talat herr utlänning" framgångsrecept för att lyckas i Japan av Göran Edman. Denna bok ger en  infallsvinkel till förstå att det är svårt att första Japan och dess kultur för den som inte är infödd japan. Och det är nog mycket det handlar om för mig, jag ger bara en bild om Japan för dig, och det är min bild, min tolkning, min kunskap och min minnes upplevelse av Japan. Med andra ord en liten fragment av en nation.

Låt oss återvända till Göran Edmans bok, där han skriver att japan är till ytan ett litet land, lands ytan för att kunna bo på är ännu mindre och befolkningen i mängder. Och naturen sätter befolkningen på provningar med jämna mellanrum. Detta kräver att man har en viss ordning för att man ska kunna leva  och fungera tillsammans. Med andra ord lag och ordning, vilken är ju inte unikt det har de flesta grupperingar av individer. Det som kanske skiljer japanen från andra är att de är en av de laglydigaste i värden. Japanerna har ett starkt kollektiv medvetande som fungerar som ett social kontroll. Man önskar helt enkelt att inte bli utstött från gruppen.

Jag minns själv från min barndom att när vi var i Sverige eller Italien och man pratade om tjuvar då uppstod kalla kårar. I Japan på vår gata där bodde en "gangsterfamilj" men mina föräldrar berättade för mig att vi kunde vara trygga för de hade en hederskod som innebar att de hölls sig inom gangstergruppen med sitt tjuveri och inte gav sig på oss.

Från boken "Ärligt talat herr utlänning" finns en liten episod som fick mig att le och förundras med att är det så enkelt "På frågan från en förvånad västerländsk besök om varför finns det inget klotter och sönderskurna säten i Tokyos tunnelbana svarade en förvånad japanska helt enkelt det ät inte tillåtet här. Så enkelt är det alltså . Det gäller bara att få klart för sig vad som gäller och inte gäller i olika situationer.

Är det inte dags att ta tillvara på individens hela potential ?

Tre vinterbilder från tre olika epok i mitt liv får mig att reflektera på all den kompetens och kunskap som alla människor besitter men som inte tas tillvara på av olika anledningar. Tänk om vi hade gjort detta vad hade då skett på individ, samhället och det globala planet.

Rinellas snögubbe i Tokyo

Första bilden är taget i Tokyo när jag var 5 år. Det var en av de få vintrar med snö. Bilden är från 1960- talet.

Rymdtorget Göteborg 1968
Pulkaåkning

Den andra bilden är från Rymdtorget i Göteborg 1968.

Rymdtorget Göteborg 2012
Pulkaåkning 

Tredje bilden är taget på samma plats som förra bilden men med andra barn och den togs nu i veckan.


Alla dessa tre bilden har en gemensam nämnare, där finns vuxna som har av olika anledningar förflyttat sig från ett land till ett annat. Ett uppbrott men också nya möjlighet.  Frivilligt eller ej har få fått vidga sitt perspektiv på livet, vardagen mm. Med sig har de en bagage med stor kompetens, erfarenhet och potential som inte alltid kommer sorgligt nog.

Nu i veckan  återvända jag efter 40 år till Rymdtorget i Göteborg där vi anlände efter vårt vistelse i Japan fick mig att kliva ur mitt eget barnperspektiv och reflektera mina tankar kring mina föräldrars situation. Vuxenperspektivet.

Inser då vilka modiga föräldrar jag har haft. Vilken kompetens och livserfarenhet de skaffade sig genom att utmana sig själva. Vi talar inte om idag då vi lever i globaliseringens tidanda utan för över 45 år sedan då man inte reste kors och tvärs mellan länder. Då det var stort steg att åka på semester till ett annat land. Då bestämde sig mina föräldrar att med små barn att bege sig till andra sidan jordklotet och bosätta sig där. De var inte unika i att fatta ett sådant beslut, där är många både före dem samtida med dem och även efter dem. Men de tog ändå ett stort steg, ut i det okända. Just detta att ta de stora stegen ut i det okända och vad det för med sig inser jag nu i skivande stund vilken stor erfarenhet och kompetens det ger individer, just denna kompetens är inte ser jag att samhället inte riktigt tar tillvara på.

Även om det var i ett svensk företag som pappa skulle jobba i så var vardagen helt annorlunda. Det krävdes nya erfareheter, ny kunskap mm. Mamma som några år innan gjort ett uppbrott med att lämna sitt Italien var nu redo att lämna Europa.

Betänketid för deras beslut var 2 timmar. Kanske är det så att när man fattar ett sådant beslut säger magkänslan direkt till en så då behöver man inte längre tid.

Som vuxen inser jag att när de väl kom till Japan krävdes av dem att de fick lära sig vardagen från grunden.Hur fungerar spisen, hur handlar man mat, vilka artighetsfrasen ska man kunna, hur hanskas man med myndigheter mm. Vilken skola av livserfarenhet min mamma fick genom att inom loppet av några år landat och försökt påbörja en vardag i två nya länder.

Allting som är självklart för mig idag var något nytt för dem att förhålla sig till. Tänk vilka enorma förmåga till inlärning vi människor har för att anpassa oss till nya situationer.

Då kunde de inte som vi nu idag skaffa fram mängder av kunskap genom internet och ändå lyckades de.
Mod, vilja och envishet tror jag är de egenskaper de använde sig av.


Att landa i Rymdtorget i Göteborg efter 7 år i Japan måste varit en enorm omställning. Men kanske den största omställningen var att pappa blev arbetslös och mamma fick  försörja familjen som städerska på Sahlgrenska sjukhuset. Med sin dåliga lön kunde vi inte bo kvar i vår 4:a utan fick flytta ner i en 3:a, trots att vi var 4 personer i familjen. Normen hade börjat då för svensk levnadsvillkoren var att barn skulle ha eget rum. Ja mina föräldrar och min familj fick känna på en social klassresa men också uppleva det som många invandrare upplever, att deras kompetens inte tillvaratas.

Genom att min familj har fått uppleva social klassresa har gett oss erfarenheten till att kunna röra oss i olika sociala grupper som tyvärr existerar.  Min mamma som är 85 år idag talar fortfarande med bönder på bönders vis och godsherren på godsherrens vis, fast med sin italienska brytning.

Mina föräldrars resa genom geografi men också socialt har format dem att vara flexibla och en öppenhet för olikheter. De är inte ensamma om denna färdighet. Mina föräldrar hade turen att ha biljetten rakt in i samhället och därmed kunde även samhället ta tillvara på vår familjs potential. Efter två år fick pappa jobb och mamma jobb som receptionist på halvtid

I veckan återvände jag till Rymdtorget i Göteborg efter 43 år. Besökte min skola som idag är en förskola.
Då för 43 år sedan var jag enda "invandrare" enligt folkbokföring, idag tillhörde jag de få "svenskar" som promenerade där.  Barnen åket pulka på samma backe som jag hade gjort för över 40 år sedan. Jag hoppas samhället ser vilken kompetens dessa barn har oavsett deras ursprung och nationalitet. För deras familjer har en stor kompetens bara genom att deras föräldrar kommit hit och lärt sig leva vardagslivet här även om de har paraboltv. Dessa barn får tillgång till flera nationers kulturer, både sitt hemland Sverige men också sitt ursprungsland. Om någon står för globaliseringens fina egenskaper så är det dessa barn.

Det är kanske dags att istället för att ha fokus på  kulturkrockar se möjlighet i mångfaldsbakverk.

Hur du forma ögonblick in i en haikudikt

Japanolog - visste är det ett intressant ord - Japanolog- Det är vetenskap om det japanska språket och japasnka kulturer. Sverige har och haft flera oerhört duktiga och skickliga japanologer. Svenska experter som har har besitter på en enorm kunskap om soluppgångens lands språk och kultur.


En av svenska japaologer är Lars Vargö som också är diplomat och numera ambassadör i Japan. Som japanolog har Lars Vargö utgivit böcker om Japan och japansk kultur. Varav att han har tolkat haiku-dikter och japansk poesi till svenska. Och man skulle kunna säga att han introducerade haiku - dikt formen till Sverige. I Visa Stenar möts två stora svenska konstnären och vänner - författaren Lars Forsell och konstnären Carl Fredrik Reuterswärd som leker med orden och pensel dragen - i all enkelhet men med ett djup i kontrasterna genom de fina linjerna. Jag skulle våga säga att i några brottstycken i Vita stenen finns en del av den förfinade konstarten - Haiku.


Haikus fader är författaren Matsu Basho som levde på 1600- talet. Ursprunget till haiku var den längre diktformen, renga , en kedjedikt som flera författare turades om att skriva. Basho skrev de första raderna och satt sin färg på dikter och sen följdes de andra efter. 


En svenska haiku dikt  består av  5-7-5 stavelser på tre rader. På japanska skrivs haiku på en rad och då räknar man tecken rytmen.


I en traditionell haikudikt finns följande ingredienser.
Ska finnas en årstid/natur angivelse
Ge en ögonblicksskildring
Och avsluta med en överraskning en aha !!!




Den äldsta haiku som skrevs av Matsuo Basho på 1600-talet :

Den gamla dammen

 en groda hoppar i

ljudet av vatten

Titta dig omkring och se det som sker i just här och nu,  i just denna ögonblick. Låt dig inspireras av ögonblicken och börja lek med orden. Experimentera med orden. Låt dina i aktaggelse från din vardagsliv fångs upp i en haikudikt.

Vad har QR kod och Japan med varandra att göra ?

Nya tider nya tekniker och ändå hålla på traditionerna. Det är en av del den japanska kulturen som jag fascineras av och har en stor beundran för. Nyfikenhet och låta nytt komma in samtidigt som man har en vördnad för det ursprungliga. Och det går att förena det förflutna med framtiden och dess nya möjligheter utan att varken dåtiden eller framtiden behöver göra avkall på sig. Detta är  beundransvärt och fascinerande med den japanska själen.

Dagens blogginlägg vill jag ta berätta för dig om framtiden och teknik. Jag som  humanist och har ett hjärta för kultur kunde inte låta bli fascineras det nya som nu kommer in i våra liv och vardagen  Quick response alltså om QR koden och det ska jag skriver  om.

Men vad har qr koden med Japan att göra ?  Jo, qr är uppfunnen i Japan och är en helt naturligt del i japanernas liv.

Första gången jag såg en QR kod visste jag inte vad det var eller hur den fungerade. Men jag lockades av mönstret och tyckte de var vackra bilder.  Med min nya iPhone började jag testa användningen av koda in dessa QR koder. WOW!!!  Det hos hände var för mig som trolleri o magi o det tilltalande mitt barnasinne.

Så i veckan  var jag på en föreläsningen om QR koder. Fick lite kunskap om bakgrund och uppfinnings rikedomen japanerna hade skapat kring QR koders användande. Japanska själen är så mycket mer än bara traditionell konservativ utan också öppen för idéer och nyskapande.

QR började inom den japanska bil industrin för att märka reservdelar. Årtalet var 1994. Men snabbt såg man nya användnings områden bland annat i butiker där man märkte livsmedel med QR koder och därifrån kunde konsumenten få information om livsmedels näringsämne och värde eller hämta tips på  matrecept.

Att Rinellas Japansblogg skulle komma ha en blogginlägg om tekniska område såsom idag förvånar mig och samtidigt inte. Eftersom jag teknik är inte inom mitt kompetens men samtidigt fascineras jag av denna tidsanda som vi lever mitt i. Ett skifte.

En produkt av min barndom från Japan är ändå att fascineras över blandningen av det gamla och det nya, av vad våra förfäders har skapat till oss och vad nästa generation viskar om de önskar för utveckling.

Istället för att vara slav för det nya eller känna oss överkörda av det nya. Så låt oss bjuda in det nya till oss istället för att känna det nya tar över våra liv.

Låt oss få det nya att verka för oss och det goda syftet.

Sjögräs - Mums vad gott

Vi var ett sällskap där en god vän kom med en påse och bad mig och en annan person känna på doften från påsen. När den första personen kände doften rynkade  hon på näsan,  när det var min tur så insöp jag denna goda doft som fick mig att förflyttas i tid och rum. Till stränderna men också köken i min barndomsland Japan. Denna doft för den andre personen var nog bara sura dofter. För mig var det barndomens goda delikatesser. Sjögräs och alger. En naturlig och självklar livsmedel i det japanska köket.
Och sjögräs smakar hav. Det är som man äter och smakar på havet, en mycket speciell känsla.

Jag älskade att knapra i mig sjögräs, det var som godis. En skål med ris och sjögräs då blir man mätt och smaklökarna får en underbar upplevelse.

Sjögräs strössel till ris och det är gott

Nu äntligen är sjögräs och alger på antågande i vårt svenska kök . Det fina jag hörde från en god vän var att han importerade sjögräs till Sverige från Spanien, närodlat och ändå med japansk touch.

Vad kan man använde sjögräs till förutom till sushi. Jo som jag skrev tidigare så finns det sjögräs flisor blandar med sesam och som är gott som strössel. Av sjögräs, alger och kulinarisk uppfinnings rikedom kan det ske  magnefika läckra sjögrässallader allt efter smak och tycke. Ingredienser såsom olja , fröer nötter sjögräs så kan sallader både smaka gott och vara hälsosam. Det är kanske inte så konstigt om befolkningen i japan tillhör en befolkning med hög medellivslängd.

Och vi blir mer och mer medvetna om hälsosam mat och väljer det. Enligt KF provkök kommer sjögräs och alger ligga i tio i topp av morgondagens vanligaste livsmedel (anno 2050) så för oss som gillar sjögräs bådar framtiden gott.

Workshops Frigörande tuschmålning

Jag testade igår en ny workshops jag hade format frigörande tuschmålning. En workshop jag som jag har utvecklat från mina olika workshops, japansk kalligrafi, frigörande dans och  kreativ skapande.

Tuschmålning med inspiration från zencirkel

Med rörelse, tystnad och tusch målning lotsades deltagarna in i möte med sig själv, upptäcka nya sidor hos sig själv eller få svar på vägval de står inför. 

För att ett sådant möte ska kunna äga rum behövs det några givna förutsättningar plats för betraktelser och reflektion, högt i taket och tystnad. Och det var min uppgift att skapa de förutsättningar, enkelt kan man kanske tycka men dock svårt när en grupp ska mötas.

Frigörande tuschmålning

Frigörande tuschmålning

Hur går det till att skapa detta i en grupp under några timmar ? 

Under de kreativa övningarna och betraktande av sitt skapande så skedde detta under tystnad. I över en timme var vi i tystnad, målade fikade reflekterade mm i tystnaden . När det var dags att bryta denna tystnad kände jag hur smärtsamt det var även för mig som inspiratör att bryta tystnaden. Det var som att göra våld på gruppen och deltagarna. Min röst försökte men den bar inte fram. Så tillsist fick jag bryta tystnaden med att viska fram att nu är det dags att avrunda målningen.

Reflektioner 

Stillhet

Betraktelse av skapande

Stillhet och  betraktelse

Det andra som behövdes var att var och en fick ansvara för att förse sig själv när det var dags för fika. Att bryta upp en process för att alla skulle fika samtidigt var att avbryta i var o ens egen process. Själv har jag svårt startprocess och med en paus innebär att jag får starta om igen. När jag väl kommer igång då kan jag vara igång längre och kommer in i ett flow och behöver inte paus.

Japan  inspirerad fikarbod

Högt i taket är att möta förutsättningarna som gruppen skapar. I denna workshops hade jag bett var och en i  gruppen att välja ut två bilder som vi tillsammans skulle prata kring. En av deltagarna sa :

"Jag brukar i vanliga fall alltid göra det jag blivit tillsagt men denna gången kunde jag inte göra det. Så jag tänkte Rinella får bli arg att jag inte följer vad jag har blivit tillsagt att göra och väljer tre bilder. Jag vet inte vad som flög i mig men jag kunde inte göra något annat". 

Jag jublade och kände lyckan över att deltagaren följde sin egen röst, hade tillit till sig själv  och valde tre bilder. 

Känner ett varmt tack till mina deltagare som lät mig utforska och utveckla min nya workshops frigörande tuschmålning. Och om du har lust att uppleva denna workshops varmt välkommen att höra av dig till mig, rinella@rinella.se.

Möte med tusch och sig själv

Enskilt i gruppen ges tillfälle för kreativiten

Vacker tusch målning inspirerad med zencirkeln

Lek och experiment  med tjocka och tunna pensel drag skapar denna vackra bild. 

 Visa All

Varför åka till japan när du kan få en japansk sinnlig helhetsupplevelse i skånska myllan?

Välkommen till ett magisk 2012 där jag kommer att bjuda på härliga japanska sinnliga upplevelse i olika sammanhang.

Om du har ledig och finns kring Staffanstorpstrakten rekommenderar jag dig varmt ett besök på : Mat och Resmässa på Hulténs lördagen den 21 januari  mellan kl 10 och 16 där vi kommer att bjuda på performen  Shodo. Vid vårt utställningsbord lockas dina sinnen in i en japansk atmosfär genom att vi bjuder på japansk te och prova på japanska tecken. Som en utveckling i vårt koncept jobbar vi nu med vidare med att erbjuda ett sinnlig upplevse paket for hemma bruk med mini buddhaboard, mini kalligrafi kompendim och en cd skiva med japansk musik pa fiol. När maretialet är klar bjuder jag på smakprov här.

Video på hur en Buddha board fungerar

Annat spännande som hander under januari är att jag har  en ny workshop som jag har glädjen att prova på hos några deltagare. Mer om det kommer längre fram i januari.