Cosplay som ett subkultur kontra kunskaps källa

Jag fascineras av den japanska cosplay subkulturen, en subkultur som väcker inom mig nya funderingar och tankar.

Cosplay har sitt ursprung från Japan. I Tokyo har det skapats en stark ungdomskultur med en blandning av tradition och ungdomsfrigörelse. 

Cosplay är att man  gestaltar en rollfigur som finns i olika japanska medier, manga tidskrifter, filmer eller dataspel.

Cosplay som ett subkultur kontra kunskaps källa 

Med tradition innebär att manga är inte en ungdomskultur såsom det är i Sverige. Här hos oss är det bara barn , ungdomar o möjligtvis nördar som läser manga. I 

Jag fascineras av den japanska cosplay subkulturen, en subkultur som väcker inom mig nya funderingar och tankar.

Cosplay har sitt ursprung från Japan. I Tokyo har det skapats en stark ungdomskultur med en blandning av tradition och ungdomsfrigörelse. 

Cosplay är att man  gestaltar en rollfigur som finns i olika japanska medier, manga tidskrifter, filmer eller dataspel.

Med tradition innebär att manga är inte en ungdomskultur såsom det är i Sverige. Här hos oss är det bara barn , ungdomar o möjligtvis mördar som läser manga. I Japan är manga utspridd över åldrar, kön och yrke. 

De flesta läser manga.  

Däremot att klä ut sig till rollfiguren är det bara ungdomar som gör det i Japan. O jag tror att det handlar om en ungdomsfrigörelse. I sina kostymer får dessa ungdomar kliva in i en annan värld, en värld där varken föräldrar, lärare eller vuxna styr. Ungdomarna kan känna sig fria o välja precis vilken karaktär de vill o uttrycka andra sidor av sig själva.  De går in i en värld där de själva får utforska utan vuxnas inblandning. 

Många av oss vuxna kan tycka denna subkultur är märkligt, eller vi kan förfäras över ungdomarnas utsmyckning. Kanske beror det på att vi verkligen inte förstår denna subkultur eller så är det kanske ett sätt av oss att uttrycka att vi inte gillar att bli utestängda från dena kultur. 

En hel del av denna sub kultur har inslag av våld och snedvriden kvinnosyn, ändå  när jag möter ungdomar inom den japanska subkulturen är jag nyfiken på både vad är det som gör att den kulturen fångar ungdomarna och hur kulturen fungerar. Jag inser efter varje gång jag har mött ungdomar inom japanska subkulturen finns det så mycket mer under ytan, under den ytan vi vuxna ser. Det finns genuin hantverkutövande, sociala samspel, faktakunskap, personlig utveckling och kunskapstörst. 

Ystad kommun prisar Luchindas Cosplay event

Efter en längre uppehåll är jag tillbaka med blogg skrivande.

Jag skulle vilja börja skriva om Ystads kommun. I veckan tillkänna gjorde Ystad kommun årets kulturstipendiat som gick till Luchinda Landeskär  Wollin, en ung kvinna som brinner för gemenskap och cosplay. Hon har under hösten skapat ett cosplay-event i Ystad.

http://www.ystad.se/ystadweb.nsf/alldocuments/249C88112A57E280C1257567003161E0

Jag träffade Luchinda tidigt i höstas. I vårt möte berättade hon för mig om cosplay i Sverige men hon berättade också för mig om hennes drivkraft bakom sina arrangemang.
I sina event  ville hon skapa ett mötesplats där alla är lika välkomna, oavsett man är utåtriktade eller blyg, smal eller tjock mm. Alla med ett intresse för cosplay ska få plats, uttrycka sig och växa som individer. Och när jag har lyssnat på Luchindas berättelse som går det upp för mig att Luchinda som brinner för cosplay brinner även för människors utveckling och växande.

 Luchinda Landeskär  Wollin

Cosplay är en subkultur som nu nog många gånger kan både förbrylla och provocera oss äldre vuxna men som är på frammarch i Sverige. Och som nu börjar bli rumsren av tom makthavarna så att de ger kulturstipendium. Men den japanska ungdomskultur är ingen ny företeelse i Sverige, den har funnits här i flera decienum

För den som är nyfiken på cosplay håll utkik jag kommer att skriva om det i de  närmaste blogginlägg.
Nyfiken på Luchinda ha tålamod jag kommer att skriva om henne.

Mitt ödmjukaste gratulationer till Luchinda, cosplay ungdomar i Skåne och till Ystad kommun för ett fantastisk bra val av kulturstipendiat.

Vad vinner samhället på att ha modersmåls undervisning

Modersmåls undervisning vara eller inte vara är en het och omdebatterad fråga!

Har jag någon rätt att tycka till om den frågan trots att jag inte rör mig i skolans värld förutom som förälder? På frågan är svaret ja i allra högsta grad eftersom jag själv är praktexempel på vad som händer om ett barn inte får bekräftad sitt modersmål.

Jag klev i i svenska skolan som 8 årig med två års engelsk skolgång i Japan. Med mig i bagaget hade jag tre språk, italienska, japanska och engelska. De två första språken talade jag flytande och engelska var mitt skolspråk som jag kunde tala, läsa och skriva. Med andra ord rätt språkbegåvat barn.

Fram till 8års ålder var språk självklart o naturlig. Att vara tre språkligt ingick i vardagen och som en jonglör bollade jag mellan dessa tre språk såsom de flesta västerländska barn i Tokyo.

Men vad s hjälpte det när inte ens min svenska lärarinnan kunde engelska. För första gången i mitt liv som 8 åring insåg jag språkets makt. Utan språk tillhörighet var jag utanför även om jag kunde flera språk och hade mer kunskap om omvärlden än mina klasskompisar. Som 8 åring börja jag om i första klass.  Min kunskaps nivå var redo för 3 klass  både i matte, geografi (hade ju rest både i Asien och Europa) religion (blev uppvuxen i en blandning av katolism, buddhism och shintoism) och engeska. Men ingenting av det jag fångade skola upp o  tog tillvara på.

Jag satt av skoltiden de första åren i leda o tristess och med press på att det enda som gällde var att kunna svenska. Signalerna var att min kunskap inte var värd någonting. Skolmotivationen sjönk radikalt.  Självkänslan och självförtroendet fick en enorm törn ( det har tagit hela livet att läka de törnar). Samtidigt  växte  en skam för att kommunisera och använda mig av språk.

Jag dög inte till att tala, till att skriva. Rättstavning och uppsatser bryddes av röda bockar.

Jag förminskades och tystades även om jag visste att jag bar på skatter av information och kunskap.

Jag gick ut skolan med 2 i all språk. Vilket slöseri.

Under hela mitt liv har jag burit på föreställningen att jag inte kan, jag kan inte skriva, tala läsa mm. Och samtidigt har det funnits en annan sida i mig som har så mycket insikter, reflektion och kunskap och de sätet att få ut är genom orden. Ja det var varit en inre kamp.

Det är inte förrän nu i år som denna föreställningen att jag inte kan tala, inte skriva har gått upp för mig att så är inte fallet. Det vackraste jag fick höra i våras och som stärkte mig vad en kvinna som sa det viktiga är inte hur jag skriver utan vad jag skriver

Hade skolan fångat upp mig med mina modersmål o stöttat mig, då hade jag kunnat ta vid i kunskap där jag var, jag hade blivit helare och tryggare i mitt sätt att kommunicera. Jag hade behärskar flera språk.

Samhällsvinster hade varit att det jag hade gratis som 8 åring när jag trädde på svensk mark, hade samhället fått ta tillvara på när jag blev vuxen.

Vilken guldskatt jag  hade varit för samhället nu när globaliseringen ökar. Jag som behärskar italienska, japanska, engelska, svenska och läst något språk till. Och med språk kommer också tryggheten i mina kulturella nationaliteter och slippa kulturell skam(något som jag har känt oerhört mycket tidigare). Tänk vad jag hade kunnat bidra med i samhället som är med i globaliseringen.

Nu är det inte så.

Men nu är det dags för mig att bidra till samhället med min resa. Vägen genom att förlora mina modersmål och till ta steget ut och använda mig av min styrka. Att ha mod att använda mig av berättande och kommunicera.

Vinst med modersmål :

- en resursbank för globalisering
- självförtroende och studiemotivation
- fri från nationell skam
- helare individer

Reflektioner :

Hur hade du upplevt om du eller dina barn inte fick tillgång till ditt språk ?
Är det viktigt med språk, och varför ?

Jag kan inte engelska och grammatiken är jag inte bra på. Men jag kan mycket om kommunikation och hur det påverkar oss på olika plan.

Jag bär på flera viktiga storytelling, och min röst är nu redo att dela med sig.
Viktiga för samhället, för gemenskap, för sam existens.

Ama - havets kvinnor

Ama - en ur åldring kvinnoyrke

Det är inte många smycke jag bär, förutom mitt pärlor. Dessa pärlor har flera olika symbolisk betydelse för mig. Pärlorna knyter ihop mig både  med mina italienska och japansk rötterna. Knyter ihop med mig kvinnoöde.

Rinella och Rosa

Efter 6 år gav min mamma upp för min mormors påtryckning att döpa mig. Trots att jag tillhörde svenska kyrkan pga att min pappa tillhörde svenska kyrkan blev jag automatisk medlemskap. Men mina föräldrar var inte troende, rättare sagt de hade tagit ställning att inte ha sin tillhörighet till någon religion.Det paradoxala var att den enda skolan som fanns tillgängligt för mig var en katolsk skola.Men mina föräldrar var skickliga att anpassa sig och samtidigt stå för deras åsikter. Hur som helst så lyckades min mormor få genom sin vilja att jag skulle döpas. Enligt henne så att flickebarnet inte skulle hamna i helvetet om något skulle hända henne. Jag som 6 åring fick gå o läsa om Jesus och Gud hos en underbar snäll nunna. Och min gudmor blev italienska Rosa, som som var god katolik. Hennes man arbetade med att exportera japansk pärlemor till västvärden. Dessa vackra skönhet har en historia bakom sig. Varje kvinna som bär äkta pärlemor ska veta att det är gåva från kvinnor till kvinna genom historien som gör att vi kan bära få smycka oss med bla pärlhalsband  

Ama - Havets kvinnor

Ama, havets kvinna. Sedan långt tillbaka i historien  har japanska kvinnor som försörjt sig på att dyka efter havets gåvor, bland annat pärlor. När kvinnorna dök förr bar de endast ett vit höft skynke. Just färgen vit sägs att det skulle skrämma bort hajar. Fortfarande finns det kvinnor som dyker idag utan dyk utrustning förutom mask och fenor. Ama  yrket är ett yrke som kvinnorna har långt upp i åldrarna till 70 års ålder. Det sägs att ju äldre kvinnorna är ju skickligare blir de. Som barn börjar flickorna öva sig att bli Ama dykerskor genom att de dyker efter stenar och snäckor.


Så i mina pärlemor bär känner jag de kvinnlig öde och kraft. Även dina äkta pärlhalsband en gåva från  kvinna till kvinna. Från en Ama till dig.

Japansk Njuta Paket - ett annorlunda tips på student eller sommar present

Japansk Njuta Paket

Nu närmar det sig för terminens slut och sommaren är på gång.
Många gånger är vi söker vi denna tid på året efter presenter och gåvor.
För att ge bort till studenter eller andra som vi vill visa lite uppskattning för.

Jag själv brukar vilja att mina gåvor ska vara något vackert, skönt, njutningsfullt eller
lärorikt och gärna annorlunda.

Och nu har jag efter de önskemålen skapat ett paket som jag säljer på beställning
Japansk Njuta Paket - reflektion och kreativitet

Japansk Njuta Paket

Paketet är upplagt så att det tilltalar sinnena. Den du ger gåvan till  får ta del av toner från fiolen som spelar japansk musik, läsa om japansk kalligrafi och dess bakgrund i lilla kompendium som på framsidan kan du med fingertopparna känna att tecknet är handgjort. Konsthantverk. och sen får din vän/släkting möjlighet med lilla penseln prova på japansk kalligrafi om o om igen på budddha board. En tavla som med vatten tecknar man sitt tecken och sen absorberar vattnet efter en stund och sen är tavlan redo för att du ska teckna ett nytt tecken ( se på film som också ger exempel på fokus övningar som är lika användbara för barn, ungdomar och vuxna).

Med musiken i bakgrund och utövande av kalligrafi ges det möjlighet till en meditativt stund som skapar utrymme för reflektion och kreativitet

Om du är intresserad att köpa kostar det 300:- inkl moms men porto tillkommer.
Ring 073-6160194 eller maila rinella@rinella.se så får du information var du ska sätta in pengarna och jag sänder dig din Japansk Njuta Paket.

Varför inte köpa en sommar/semester gåva till dig själv.

Varmt välkommen höra av dig.

Rinella

Att våga hoppa från klippan är att läkas

Jag ser de som hoppar, som om dom aldrig hade gjort något annat i livet. Det självklaraste. Jag ser hur de njuter att landa i vattnet. Jag går upp till klippan, ser hur härligt det ser ut. Tänk om jag också skulle göra det men stoppar mig i sista stunden. En film med alla möjliga hinder rullar upp inför min näthinna. Jag ger upp och går ner från klippan och sitter vid strandkanten o njuter att se alla de som hoppar samtidigt som jag bär på en längtan att själv få hoppa och kunna säga"Jag kan".

Detta är en återkommande ritual.

Men så en dag när jag åter tar mig upp på klippan så sitter där en kvinna och frågar varför jag inte hoppar.

Jag svarar med att jag inte kan, då säger hon till mig att "Rinella Du kan och jag är med dig som ditt städ hela vägen tills nu korsar vattenlinjen ". 

Ska jag ta chansen, ta emot hennes stöd och våga hoppa och våga säga till mig "jag kan"? Vad har jag att förlora ?

Inget utan snarare vinner jag mycket mer än jag kan ana. Jag öppnar och i hoppet öppnas dörrar för mig.

Det är inte hoppet som är störts av allt utan en expansion inom mig men också modet att ta någon annans hand o få stöd.

Jaha varför skriver jag nu om detta och vad har denna historia att göra i bloggen här.

I skolan blev jag bannad för mitt språkbrister, alla dessa röda bockar som lyste som röda julgranskulor i en julgran och det går inte att missa att se, så kände jag inför språket, att kommunicera. Jag höll inte måttet, jag kan inte skriva, inte tala och ändå har det funnits en längtan att kunna. Men jag har funnit alla möjliga strategier att hantera språket och kommunikation. Men inom mig finns en liten fan en fan den som ger sig. Rösten  som sa och säger "gör det på ditt sätt".

Så började jag förra året blogga. Med bloggen kom jag i vintras i kontakt med Elisabeth Jönsson en gymnasielärare, som tyckte om min blogg. Tänk en lärare som inte sitter med röd penna och sätter röda bockar på alla mina skrivna rader. Men hon gick bakom orden och tyckte om det jag skrev. Så mycket att hon välkomnade mig som gästbloggare i hennes blogg. För många av er är det inte stort kanske att få gästblogga för mig är att få ställa mig på guldpallen och ropa "Jag kan", mot alla odds, mot alla mina röda bockar från rättstavnings epok. 

Elisabeth hjälpte mig att hela och läka det skolan hade åsamkat mig.

Tack Elisabeth att du höll min hand och viskade i mitt öra "Rinella, du kan " 

Min inlägg som gästbloggare hos Elisabeth kan du läsa på http://www.punctumsaliens.se/skattkammare/rinella-grahns-livsresa-inspirerade-till-kunskap-om-shodo-penselns-vag

Nästa helg så hoppar jag från en högre klippa för då åker jag iväg på Skrivarworkshop.

Vem kunde ana denna utveckling för mig. Allra minst jag.

Så dina största hinder som du önskar komma vidare med, det går, du kan. Vägen kan vara lång och krokig men om du verkligen vill så kommer du också möta stöden du behöver för att komma vidare med det du vill. 

Taskig barndom, urusel skolgång, tunga bagage från livets törnar, det går att läka o komma vidare. På 90 talet fanns ett program som hette "fråga prästen" där Lennart Koskinen svarade på tittarnas frågor. En gång ringde en man in och beklagade sig att allting i livet var svårt och tufft och undrade hur det var möjligt att Gud ville att han skulle ha det så. Då fick han svar av Koskinen, ett svar som jag med ett leende tar till när det är tufft, hans svar på finlandsvenska var "vem fan har sagt att livet ska vara lätt".

Livet utsätter oss för prövningar och utmaningar men vi fixar dem o när vi gör det växer vi.

Performens shodo "Sakura" - en hyllning till våren

Trots solen är blygsam denna våren genom att ger oss en sakta och försiktigt vår, så räcker både solens ljus o den lilla vårvärme vi får att få blomsterprakten ta sin årliga plats på scenen.
I Lund på Botaniska trädgården har vi 4 körsbärsträd, en tår körsbärsträd, två Tokyokörsbär och den fjärde en kinesisk bergskörsbärsträd.

Först ut är tårkörsbären, som om några dagar börjar tappa sina blomblad. Så det gällde för oss att finna en lucka bland molnen igår så att vi fick möjlighet att utföra vårt performens - en hyllning till våren.
Och på kvällen vid halv sex tiden blev himlen blå och då gav vi oss ut till Botan med fiolen, papper färg och penseln.

Så här får du en smakprov på vår performens. Tema för denna tillfälle är en hyllning till våren med Sakura.