Ge barnen en röst för att berätta om sin egen historia att lämna sitt hemland

Krig, fattigdom, arbete eller äventyr är några exempel på varför individer lämna sina hemländer och försöker finna sig tillrätta och skapa sig en framtid i ett nytt land.Oavsett orsaken är det en omvälvande erfarenhet. Man fattar ett beslut utan att få ett garanti på hur beslutet kommer att påverka ens liv, man bryter upp från allt och man får börja om på okända vatten.

Man pratar om globalisering och hur lätt vi flyttar på oss, men detta är inget nytt fenomen. Vi människor har förflyttat oss alltid genom tiderna. 

Men någonting som är gemensamt för alla oavsett anledning eller tidsperiod så är det att man fattar ett beslut antingen individuellt eller kollektivt men man fattar ett beslut.

Har individen väl fattat ett beslut finns det alltid möjlighet till att  fatta ett nytt beslut eller gå tillbaka till 

beslutet och säga javisst det var därför jag/vi lämnade vårt hemland för att skapa en framtid i ett nytt land.

Man har också möjlighet att ventilera sitt beslut med andra vilket jag tror många gör det om och om igen i stunder av osäkerhet eller motgångar. 

Ett beslut!!! 

Tänk dig vilket fantastisk möjlighet att få äga sitt beslut även om beslutet kom i svåra förhållande och livssituation, där kanske ett beslut är ett val för att överleva. Ändå har man fattat ett beslut  och påverkat sitt liv åt ett håll.

De som aldrig får fatta detta beslut att lämna sitt hemland och måste göra det är barnen. Precis som de vuxna måste barnen lämna efter sig allting och följa med till ett nytt hemland. 

Ja självklart tycker du att barnen ska följa med sina föräldrar. Ja det tycker jag också. Kanske tycker du se vilka möjligheter för barnen som tillhör diplomatfamilj/utomlandsarbetare att i unga åren få se världen, lära sig många språk och bli en fena på olika kulturen. Du kanske tycker att så skönt för barnen att undgå förföljelser, fattigdom eller krig. Jag håller helt med dig. Jag själv som mamma hade inte stannat en sekund i ett land som var osäker för mina barns liv.

Precis som det är för oss vuxna är det för barn lika omvävlande eller till och med mer omvälvande att få landa ett hemland för att starta i ett nytt hemland. De prövningar som de får gå igenom för att finna sig till rätta är helt andra prövningar än oss vuxna. Många av barnen har fötter i sin lojalitet i två läge sitt nya hemland och sin familjs ursprung. 

Alla är unika och därför finns det barn som fixar denna omställningen galant, det finns de som revolterat mot omställningen antingen mot familjen eller sitt nya hemland. Men det finns de som bär svårigheten i tystheten för att ingen vuxen har låtit dem gett dem en röst för att berätta det som de känner och bär med sig.

Med min känsliga personlighet  tillhör jag den sista kategorin. Den sorgen, smärta och vrede som jag fick vände jag det inåt mot mig själv. Genom livet har jag fått på egen hand bearbeta sorgen att mista mitt hemland. Detta har kostat kraft och energi som jag skulle kunnat lägga på annat. Men idag inser jag att ur min bearbetning av sorgen att fått lämna mitt hemland kan jag idag hämta insikt och visdom för att dela med mig till andra.

Så tillbaka till barnen, nej vi kan inte låta dem fatta ett viktigt och avgörande som att flytta till ett annat land. Men vad vi kan göra är att hjälpa dessa barn genom att ge dem deras röst och låt dem få uttrycka det de bär på, ge dem konstruktiva verktyg att bearbeta om de bär på sorg eller vrede. Låt den få uttrycka att det gör ont om de känner smärta för att det är svårt för dem att tas sig genom hela omställningen det innebär att komma in i sitt nya hemland.

Ge barnen en röst att få berätta sin egen historia 

Låt oss vuxna  få barnen att berätta, ta barnens berättelse på allvar, bekräfta det de bär dem och håll om dem. Stenar faller, helande process börjar och en acceptans för sin egen historia faller på plats.

Jag vet och det jag ber oss vuxna och samhället är var jag själv hade behövt som skolbarn.

Jag vet