Jag växte upp i Japan under -60 talet. Tidsandan då var att västerlänningarna som var bofasta i Japan hade hemhjälp/hembiträde. Något som jag svårt att erkänna att det var en del av min barndom, eftersom jag idag ser det som en samhällsform som jag personligen inte står bakom. Men så var det helt enkelt.
Men för mig som barn förstod jag ingenting av det utan bara upplevde värme om tanke och omsorg av Kinukusan som hon hette. Hennes uppgifter var att ta hand om köks sysslor, mat och matinköp och så skulle hon ta hand om mig.
När jag inte var i skolan så tillbringade jag min tid med Kinukusan, hon blev min närvarande mamma.
Det fanns tre saker jag älskade att göra med Kinukusan, och det var att handla mat med henne, det var när hon badade mig. För då brukade hon läsa läskiga sagor för mig. ( I vuxen ålder har jag förstått att det var inte vilka sagor som helst utan det var manga sagor. Tänk er Manga redan på 60 talet, jepp . Manga har flera hundra år av tradition med sig. Och så var den tredje upplevelsen var när jag fick lov att följa med hem till hennes lilla annex som låg i anslutningen till vårt hus. Vårt hus har inredd typiskt väster -ländskt. Men Kinukusans bostad var en typisk traditionell japansk inredd bostad med tatami mattor, vilket krävde att man tog av sig skorna och sen satt man på golvet. De gånger jag följde med henne till hennes bostad var de gånger hon ville spela för mig.
Kinukusan satt på golvet mitt emot mig och mellan oss hade hon sitt vackra instrument en koto.
På denna Koto spelade hon för mig japanska barn och folkvisor. Kanske är det därifrån jag har alltid uppskattat skönhet i instrument som tingen. Rörelsen och tonerna finns i mig som en svag minnes fragment men melodierna är kvar.
Koto musik
Kotos ursprung kommer är Kina, kom till japan under 700 talet. Spelades från början av blinda i japan, men sedan började Geishor och då blev det ett folkinstrument. Koto brukar kallas för draken, med sin hals, sin kropp, drakens pannan, svans och ben.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar