Är det inte dags att ta tillvara på individens hela potential ?

Tre vinterbilder från tre olika epok i mitt liv får mig att reflektera på all den kompetens och kunskap som alla människor besitter men som inte tas tillvara på av olika anledningar. Tänk om vi hade gjort detta vad hade då skett på individ, samhället och det globala planet.

Rinellas snögubbe i Tokyo

Första bilden är taget i Tokyo när jag var 5 år. Det var en av de få vintrar med snö. Bilden är från 1960- talet.

Rymdtorget Göteborg 1968
Pulkaåkning

Den andra bilden är från Rymdtorget i Göteborg 1968.

Rymdtorget Göteborg 2012
Pulkaåkning 

Tredje bilden är taget på samma plats som förra bilden men med andra barn och den togs nu i veckan.


Alla dessa tre bilden har en gemensam nämnare, där finns vuxna som har av olika anledningar förflyttat sig från ett land till ett annat. Ett uppbrott men också nya möjlighet.  Frivilligt eller ej har få fått vidga sitt perspektiv på livet, vardagen mm. Med sig har de en bagage med stor kompetens, erfarenhet och potential som inte alltid kommer sorgligt nog.

Nu i veckan  återvända jag efter 40 år till Rymdtorget i Göteborg där vi anlände efter vårt vistelse i Japan fick mig att kliva ur mitt eget barnperspektiv och reflektera mina tankar kring mina föräldrars situation. Vuxenperspektivet.

Inser då vilka modiga föräldrar jag har haft. Vilken kompetens och livserfarenhet de skaffade sig genom att utmana sig själva. Vi talar inte om idag då vi lever i globaliseringens tidanda utan för över 45 år sedan då man inte reste kors och tvärs mellan länder. Då det var stort steg att åka på semester till ett annat land. Då bestämde sig mina föräldrar att med små barn att bege sig till andra sidan jordklotet och bosätta sig där. De var inte unika i att fatta ett sådant beslut, där är många både före dem samtida med dem och även efter dem. Men de tog ändå ett stort steg, ut i det okända. Just detta att ta de stora stegen ut i det okända och vad det för med sig inser jag nu i skivande stund vilken stor erfarenhet och kompetens det ger individer, just denna kompetens är inte ser jag att samhället inte riktigt tar tillvara på.

Även om det var i ett svensk företag som pappa skulle jobba i så var vardagen helt annorlunda. Det krävdes nya erfareheter, ny kunskap mm. Mamma som några år innan gjort ett uppbrott med att lämna sitt Italien var nu redo att lämna Europa.

Betänketid för deras beslut var 2 timmar. Kanske är det så att när man fattar ett sådant beslut säger magkänslan direkt till en så då behöver man inte längre tid.

Som vuxen inser jag att när de väl kom till Japan krävdes av dem att de fick lära sig vardagen från grunden.Hur fungerar spisen, hur handlar man mat, vilka artighetsfrasen ska man kunna, hur hanskas man med myndigheter mm. Vilken skola av livserfarenhet min mamma fick genom att inom loppet av några år landat och försökt påbörja en vardag i två nya länder.

Allting som är självklart för mig idag var något nytt för dem att förhålla sig till. Tänk vilka enorma förmåga till inlärning vi människor har för att anpassa oss till nya situationer.

Då kunde de inte som vi nu idag skaffa fram mängder av kunskap genom internet och ändå lyckades de.
Mod, vilja och envishet tror jag är de egenskaper de använde sig av.


Att landa i Rymdtorget i Göteborg efter 7 år i Japan måste varit en enorm omställning. Men kanske den största omställningen var att pappa blev arbetslös och mamma fick  försörja familjen som städerska på Sahlgrenska sjukhuset. Med sin dåliga lön kunde vi inte bo kvar i vår 4:a utan fick flytta ner i en 3:a, trots att vi var 4 personer i familjen. Normen hade börjat då för svensk levnadsvillkoren var att barn skulle ha eget rum. Ja mina föräldrar och min familj fick känna på en social klassresa men också uppleva det som många invandrare upplever, att deras kompetens inte tillvaratas.

Genom att min familj har fått uppleva social klassresa har gett oss erfarenheten till att kunna röra oss i olika sociala grupper som tyvärr existerar.  Min mamma som är 85 år idag talar fortfarande med bönder på bönders vis och godsherren på godsherrens vis, fast med sin italienska brytning.

Mina föräldrars resa genom geografi men också socialt har format dem att vara flexibla och en öppenhet för olikheter. De är inte ensamma om denna färdighet. Mina föräldrar hade turen att ha biljetten rakt in i samhället och därmed kunde även samhället ta tillvara på vår familjs potential. Efter två år fick pappa jobb och mamma jobb som receptionist på halvtid

I veckan återvände jag till Rymdtorget i Göteborg efter 43 år. Besökte min skola som idag är en förskola.
Då för 43 år sedan var jag enda "invandrare" enligt folkbokföring, idag tillhörde jag de få "svenskar" som promenerade där.  Barnen åket pulka på samma backe som jag hade gjort för över 40 år sedan. Jag hoppas samhället ser vilken kompetens dessa barn har oavsett deras ursprung och nationalitet. För deras familjer har en stor kompetens bara genom att deras föräldrar kommit hit och lärt sig leva vardagslivet här även om de har paraboltv. Dessa barn får tillgång till flera nationers kulturer, både sitt hemland Sverige men också sitt ursprungsland. Om någon står för globaliseringens fina egenskaper så är det dessa barn.

Det är kanske dags att istället för att ha fokus på  kulturkrockar se möjlighet i mångfaldsbakverk.