Det är inte bara för att jag är uppvuxen i japan som jag fascineras av den japanska kulturen. Utan det finns någonting i deras kultur som jag uppskattar och har stor respekt för och det är hur de lyckas med konstarten i möten. Lyckas finna harmoni i möten mellan väst och öst, mellan gammalt och nytt , mellan religion och religion, mellan storm och stillhet.
Hur kontrasterna vävs in i varandra och bildar ett vackert sidenstycke.
Hur är detta möjligt? Jag tror att hemligheten bakom detta hantverk som skapar detta vackra sidentyg är ”-do” =vägen.
Shodo betyder ”Skriftens väg”
Judo betyder ”Den mjuka vägen”
Kendo betyder ”Svärdets väg”
Kyudo betyder "Bågens väg"
Kodo betyder "Doftens väg"
En av livets största lärdom som vi ständigt behöver bli påminda om är att uppskatta vägen till målet. Att uppskatta och njuta av processen. För när vi når målet ja då är det slut. Då är det över.
Inför "-Do" vägen kan jag känna en stark känsla av estestik och harmoni.
Så vackert att en handling är en väg till harmoni.
Men vad menar man med ”-do” vägen och vad vilket syfte har ”-do” vägen?
Genom dessa konst arter såsom kampsport, kalligrafi mfl övar individen upp vägen till självkännedom, harmoni, balans, stillhet, närvaro,skönhet och inre kraft.Så genom detta tränas individen ständigt i sin andliga, mentala och fysiska kraft.Människan får inre och yttre styrka, kontraster blir inte motsättningar för japanen som inom sig kan vila i sin egen stillhet och på så sätt hantera de kontraster som väver ihop den Japanska sidenstycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar