Jessica och Yamato

Den 3 mars firade vi med att gå på konserten med Yamato. Vi fick balkongplatser, inte bra eftersom jag har höjdskäck men det var någon mening det detta. För där satt  en ung svenska i kimono dräkt. Hon väckte min njutning för att hon bar sin kimono med en Japansk värdighet men hon gjorde mig nyfiken. Alla de frågor som ett liten nyfiket barn har för att uppväcka världen fick jag nu inför henne. Vem var hon? Vad hade hon  för anknytning med Japan? Varför bar hon på kimono i Lund en helt vanlig kväll i mars 2011? Varför hamnade hon och jag på balkongplatserna ?

Konserten var slut.

Innan vi lämnade stadsteater lyckade jag finna den unga kvinnan i Kimono. Jessica hette hon som blev både glad och förvånad när jag nämnde att jag tyckte hon hade en vacker kimono. Förvånad eftersom hon brukade få undrade frågor över vad för konstig klänning hon har på sig.

För 5 år sedan läste Jesssica boken en Geishas memoarer. Hon blev så facsiniserad av den kulturen och
kimono. Förkovrade sig i denna kulturen och fick kontakt med några geishor. Det är inte lätt att finna information om kimono. Jag har sökt själv information för detta inför en föreläsning och fann inte tillräckligt.
Hur som helst så berättade Jessica för mig att det tar för henne 45 minuter till 2 timmar att klä sig i kimono.Obin som kan vara mellan 2-4 meter lång och som man normalt får hjälp att knytning av andra kvinnor fixade Jessica själv genom knöt hon själv genom att hon knöt den framifrån och sedan snurrade den bak till ryggen.

Samtalet började gå möt slutet då Jessica med tindrade ögon berättade att hon ägde 5 kimonos.
Det var så häftig att möte en ung malmö tjej som kunde så mycket mer om en kultur som jag är känner mig hemma i.

Jag frågade henne om jag vid något tillfälle fick bjuda henne på fika och intervjua henne. Hon sa  självklart men har jag börjat prata om mitt intresse får du inte stopp på mig. Jag log och sa jag blir bara glad om du berättar och pratar på. Våra möte kommer bli mycket lärorika.

Det är inte Jessica på bilden men min kära bleka japanska docka. Kinokosan som omsorgsfullt och kärleksfullt tog hand om mig gjorde denna dockat till mig när jag var 5 år.