tisdag 15 mars 2011

Till dig min moder Japan

Till dig min modern Japan


Dessa sista dagarna har jag gång på gång önskat att få vakna upp och inse att det är bara en mardröm. Men dessvärre är det inte. Gång på gång gnuggar jag mina ögon och blir medveten om att detta är verkligheten. Sorgen smyger sig på mig. Verkligheten är grym just nu. Mitt Japan lider och jag känner en maktlöshet. Känner hur tårarna är närvarande.

I torsdags var Viveka Eriksson och intervjua mig för sin Damjournalen.se. Det var starkt och fint möte där mitt Japan och jag tillsammans med Viveka hade en helt sagolik samspel. Vi dansade graciöst med bladen  från körsbärsblommorna och vindenens virrevalla. Allvar, skratt, glädje tårar växlade om vartannat.  Jag njöt, jag förmedla, jag var mitt Japan med glädje, med respekt och med värdighet. Jag känner en så stark tacksamhet att jag, Viveka och mitt Japan fick vårt magiska möte utan att vårt möte färgas av katastrofen som  som hände dagen efter. 


Jag har sedan dess gått in i en bubbla av sorg, vemod och vilsenhet.


Igår fick jag läsa Vivekas artikel och det var helande och läkande för mig. Tack Viveka du har en speciell plats nu i mitt hjärta.


Min moder Japan  som har vaggat mig till  sömns , plåstrat om mig när jag har fått skrubbsår, lekt med mig, tagit mig underbara lekplatser och berättat för mig magiska historier är skadar och lider nu. Jag har känt mig vilsen och maktlös . Vad kan jag göra för dig nu när du lider och blöder? Vad kan jag göra  här långt så långt borta från dig ? 



Jag har haft en inre konflikt i helgen angående mitt företagandet genom att å ena sidan anser jag att det är nu det är ännu viktigare att sprida den japansk kultur genom mina workshops,  å andra sidan känns det fel att förmedla en sköna vackera upplevelse från Japan som lider såsom Japan och japanerna gör nu.

Igår morse frågande jag mig vad hade en japan eller moder Japan gett mig för råd och önskat att jag hade gjort. Troligen hade svaret varit "Rinella, sprid vår kultur i Sverige. Gör det lika varsamt, ödmjukt och med en värdighet till Japanska kulturen såsom du har gjort hittills.



Sakta går det upp för mig att jag det jag ska göra är att fortsätta förmedla och inspirera  för andra här i Sverige om Japan och dess kulturer. Men också att genom varje uppdrag jag får nu så låta en del gå till hjälporganisationer som verkar i Japans uppbyggnad. Hur det ska gå till vet jag inte ännu. Tar tacksam emot tips från dig läsare.


Till dig ,min moder Japan  står jag i tacksamhet för allt du har gett mig som barn och nu är med min tur att ge lite tillbaka. Den glädje, ödmjukhet och värdighet som du förtjänar.












.
  

1 kommentar:

  1. Lysande vackert och känsligt skildrat Rinella!! Värdigt. Vi lider med det Japanska folket och du kan vara en länk som hjälper oss förstå en del av det hemska som har hänt. Tack och kram.

    SvaraRadera